Sociala medier är ju de mest fantastiska medel att uppleva och upptäcka saker, det är ju sen gammalt, men det är också väldigt roligt att bli påmind om det. Min relation med portugisiska Vanessa Barragão är en sådan – en instagrambild som väckte något hos mig som gjorde mig nyfiken, några meddelanden senare och en kontakt var etablerad, ytterligare mejl med konversation och jag har plötsligt fått lära mig en hel del om hantverket, processen och bakgrunden till denna utövare som har ett spännande sätt att arbeta med restmaterial, spill och inte minst garn.

Hon virkar, knyter, flätar och skapar stora väggbonader med motiv som ofta kan kopplas till natur, hav, skog, strand. Det är ett starkt miljöengagemang bakom detta konstnärliga uttryck.

Vanessa Barragão är uppvuxen i Albufeira, i södra Portugal och är utbildad inom mode och textildesign. Hon har arbetat med textil, garnkollektioner, mattproduktion och är speciellt intresserad av ullproduktionen och kedjan kring framställandet av naturmaterialet. Jag frågar henne hur allt började:

– Jag har sedan barnsben varit intresserad av handgjort skapande och kommer från ett hem där detta uppmuntrades. Det blev naturligt att utbilda mig inom området, och jag fastnade för modedesign. Men under min sista del av utbildningen blev fokus mer på att utforska processen kring ullproduktionen och det blev samtidigt början till mitt konstnärliga skapande.

Att Vanessas arbete är så fokuserat på just ullen tyckte jag var spännande, det är något som framgår av hennes instagramkonto, där hennes miljöengagemang kanske ännu mer är i fokus. Det märks inte minst i hennes motivval också.

– Efter mina studier ville jag utforska fler textila tekniker och också textila industrier, så jag började arbeta som textildesigner för ett mattföretag. Jag insåg här hur mycket spill som textilindustrin producerar, hur mycket material som slängs och inte kan tas tillvara. Jag började spara materialet och började också använda det i det jag själv skapade på min fritid. Teknikerna jag använder lärde jag mig som barn – det handlar om enkla sätt att kroka garn på ett underlag exempelvis, eller använda virknål och virka fast garn.

– Alla mina projekt är inspirerade av naturen på något sätt och är skapade med traditionella tekniker med olika sätt att blanda garnkvaliteter. Det är en långsam process och denna typ av skapande var alltid närvarande under min barndom.

Jag är nyfiken på hur ett verk kommer till:

– Jag skissar vanligtvis inte. Jag brukar börja med att bestämma form och storlek, och sedan de färger jag vill ha. Jag låter den kreativa processen ha sin gång, den kan skifta från dag till dag och det är inte helt säkert var jag kommer att landa. Men ämnet eller tanken om vad jag vill gestalta finns alltid med från början.

Färgval och material varierar men alla verk består a 100% ull, de garner hon använder är spill från lokala spinnerier och den textilindustri hon tidigare var en del av. Variationerna i teknikerna är det som skapar själva uttrycket. Krokning, tuftande av vissa partier samt virkning gör hennes verk levande. Hon skapar ofta hela kollektioner kring ett tema och därmed blir det till installationer som går att ställa ut. Hon gör också mindre verk på beställning.

(Se ett klipp från installationen i Taipei City här! >> )

 Vad är det som lockar dig mest med ditt arbete med material och uttryck?
– Jag skulle säga att det jag vill säga med mitt arbete som är det viktigaste. Jag vill väcka medvetenhet om miljöläget och om vad som händer med jorden just nu. Mitt arbete handlar om att uppmärksamma att våra handlingar får konsekvenser och jag visar inte bara vackra korallrev, utan också hur de förändras och ser annorlunda på grund av utsläpp och förändringar i klimatet. Vi måste alla arbeta tillsammans för att rädda planeten.

I believe that we should always do meaningful things that have a purpose, when we are working. So, my work needs to improve something, or send a message, or help something ….It needs a purpose, a goal. Mine, is to awake consciousness about what is happening in the world.

Ett tydligt exempel är Vanessa Barragãos tidigare arbete för Etsys huvudkontor, där hon fick en beställning att skapa något till företagets kontor.
– Jag fick full frihet att skapa, det var ett fantastiskt uppdrag. Jag gjorde en väggbonad och en matta till golvet, och bestämde mig att skapa en fallande skala mellan en färgstark och monokrom palett för att visa på den förändring som sker, när ett korallrev bleknar håller det på att dö.

Jag är nyfiken på vad Vanessa arbetar med för tillfället, och hon säger att det är ett verk i riktigt stor skala som eventuellt kommer att finnas i utställningssammanhang längre fram i höst:
– Förutom att jag arbetar med beställda verk till kunder är det en bonad som säger en hel del om min hemstad Albuferia. Jag har ganska nyligen återvänt hit till södra Portugal, det är här jag är uppvuxen och det är här jag har mina rötter och min familj. Det gjorde mycket för mig att återvända hit till havet, till den välkända staden, där min passion för mitt uttryck föddes. Detta håller jag på att omsätta i en kollektion som jag kallar Nostalgia, för att fira denna nya tid i livet.

Följ Vanessa Barragão på instagram – hon är mycket aktiv där och berättar en hel del om sin arbetsprocess samt visar en hel del bilder på sina kollektioner.

The post Portugisiska Vanessa Barragão väcker tankar om planeten i ull appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

För andra året i rad är det nu dags igen för Stockholm Craft Week, det är sannerligen roligt att man beslutat sig att köra också i år, och speciellt med tanke på den rådande pandemin. Med ökad säkerhet kring de fysiska evenemangen samt ett extra välmatat digitalt utbud är det ett fulltecknat program man bjuder på. Stockholm Craft Week äger rum 1 – 4 oktober, dessutom med lite tjuvstart redan på onsdag.

40 aktörer och 200 konsthantverkare arrangerar utställningar, konstnärssamtal och föredrag. Ateljéer öppnas och visningar och workshops är planerade.

Programmet sker över hela Stockholm och i Gustavsberg, på en rad etablerade gallerier hålls det evenemang och på en hel del nya och tillfälliga platser kommer också konsthantverket att manifesteras.

Programmet är nu släppt – här går det att läsa dag för dag >>
Och en hel del går också att läsa om de medverkande, se här >>

Bakom Stockholm Craft Week ligger Konsthantverkscentrum, Värmdö kommun och Konsthantverkarna, läs mer om arrangemanget här. Och vik onsdag kväll – söndag i kalendern denna vecka, då det är dags att återigen uppmärksamma det mångfacetterade, spännande, levande och engagerande konsthantverket runt omkring oss.

The post Andra upplagan av Stockholm Craft Week drar strax igång! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Se vilket fantastiskt halssmycke som Nationalmuseum förvärvat!  Det heter Eternity Cap Kanin 2 och är gjort av Inger Blix Kvammen. Nationalmuseum har kunnat köpa in det det med hjälp av Bengt Julins fond och Nationalmusei Vänner. 

Smycket är en stor virkad, stickad och broderad halskrage av oxiderad silvertråd med porträtt gömda bland trådarna. Halssmycket kommer att gå att se i Skattkammaren när museet öppnar igen, skriver museet i ett meddelande idag. Så här beskrivs verket och konstnären ytterligare;

Blix Kvammens smyckekonst berättar om det oupplösliga samspelet mellan liv, konst, kultur och natur hos nomadiska kulturer och urfolk. Verken handlar om identitet. Allmängiltiga frågor om vem jag är, varför jag är den jag är, var jag kommer ifrån och vart jag ska genomsyrar hennes konstnärskap. Materialen är huvudsakligen oxiderad silvertråd kombinerad med egna digitala fotografier. Metalltråden bearbetar Blix Kvammen i textila tekniker som virkning, stickning, vävning, broderi och sömnad. I tråden fäster hon fotografier eller upphittade material som horn, läder och plast. Verken berättar om platser, återger minnen av människor hon mött och samtal som de har fört.

Ett viktigt och vackert verk, eller hur?

The post Inger Blix Kvammens smycke till Nationalmuseum appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Så här ett par dagar innan jul är det fint att maxa både julstämning och boosta hantverksinspirationen. Finska Lokal Helsinki ger mer än nog av båda i form av vackra hantverksföremål, fotade i vansinnigt stämningsfull miljö, se bara!

Här samsas finskt och även nordiskt hantverk, både i den fysiska butiken i Helsingfors, och på webben. Lokal Helsinki är grundat av fotografen Katja Hagelstam 2012, och sedan i höstas är Lokal en del av Glasshouse Helsinki, så här skriver man själv om sin inriktning:

Lokals verksamhet utgår från när- och småskalig produktion, estetik, ekologi och tidlös kvalitet. Lokal är ett hem för kreativa aktörer och en unik upplevelse för alla besökare.

Jamen visst tyder ju bilderna på detta, så rasande stiliga samlingar av produkter, visst? Och för ännu mer koll på de vackra miljöerna och mer inspirations förstås, finns ett riktigt härligt instagramkonto att följa förstås, här!

Alla bilder är tagna för Lokal Helsinki, in och följ och kolla deras produkter för mer detaljer och information!

The post Julstämning med Lokal Helsinkis nordiska hantverk appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Jag hade det stora nöjet att få öppna Tor Cedermans pågående utställning Hemtamt, mellan dröm och virklighet på Rydals museum i oktober förra året, och nu passar jag på att skriva några ord då det börjar närma sig slutet av utställningsperioden. Även om vi tvingats ha ett nytt förhållningssätt till utställningsverksamhet det senaste året önskar jag verkligen att fler ska få se de verk som Tor sammanställt till denna ljuvliga utställning.

Jag har fått ett urval av bilder från Tor (alla fotade av honom) som följer här tillsammans med delar ur det invigningstal jag höll på Rydals museum i samband med att utställningen Hemtamt, mellan dröm och virklighet öppnade. Utställningen går att se, dock behöver man kontakta museet och boka in en tid för sin visit, då museet hålls stängt. Den utställning som visas innehåller många olika delar av Tors mångåriga konstnärskap och är den första som samlar alla delar av hans arbetsliv.

Som konstnär arbetar Tor Cederman i gränslandet mellan konst och konsthantverk, där han blandar uttryck, tekniker och material. Det blir till dekor, pynt eller konstnärliga objekt. Hans utgångspunkt är ofta det traditionella hantverket, där han använder virkning, lappteknik och spetsar.  Julpyntet ligger honom extra varmt om hjärtat, och hans egensinniga juldekorationer i annorlunda material har fått många julnördar att jubla genom åren. 

Och visst handlar det om annorlunda, men samtidigt mycket bekanta material – loppisfyndade virkade dukar,  nylonstrumpbyxor, julgransglitter, plastblommor, bokmärken – allt är något av Tors signum, det till synes enkla är något han har ett särskilt öga för och det är något han nyttjar så väl i sitt kreativa fält. Förvandlingen av samma välkända material är något han bemästrar till fullo, oavsett om det är fantasifulla askar, glittrande julpynt, intagande väggbonader eller finurliga skulpturer. Allt detta har vi det stora nöjet att se här i denna retrospektiva utställning.

Det är ett mångsidigt och mångårigt konstnärskap vi uppmärksammar idag där inget material ter sig främmande,  där det i förstone enkla raskt blir allt annat, snarare komplext och får ett djup. Materialen blir i Tors försorg placerade som en del av en historia och en tradition. Ackompanjerat av den dynamiska färgskala som även den är Tors alldeles egna. Den fungerar som en ömsint dialog mellan konstnären, material och den berättelse som förmedlas. Det är vackert att ta in och läsa, men det är också mycket estetiskt tilltalande.  

I Tors uttryck finns en koppling till det  vardagliga i en tidigare generations kvinnor som med hårt arbete och små marginaler använde hantverket som verktyg för att få tillvaron att gå runt. En tröja som värmde, ett plagg som kunde lagas, något som kunde skapas för att få in några kronor till hushållet. Gemensamt var den hantverksskicklighet som blev rådande och den grundläggande känsla för material, möjlighet att ta till vara och använda igen som kom att bli vardag.  I Tors fall blir en mormor länken till hans egna förvandlingskonst och den historia han själv vill berätta genom sitt arbete. Men visst känner vi igen oss i en egen mormor, farmor, faster? 

Här ser vi vi också direkta spår av dessa kvinnor i alster som är kopplade till dessa händer som alla varit i ständig rörelse – de dukar och grytlappar som vi till vardags hittar i second handaffärer, på hyllor där de travats och inte kostar mer än några kronor. Jag knyter ibland själv näven i fickan vid synen av dessa travar, vilken ouppmärksammad kraft dessa symboliserar! 

Dessa blir iallafall i Tors arbete verktyg och material för en större helhet; och enskilda är de måhända inte så intagande, men satta tillsammans är de betydelsefulla. Med sin symmetri blir de speciella, och med Tors hantverksskicklighet och konstnärliga sätt att kombinera textilierna och färgerna blir intrycket inte strikt, snarare fantasifullt och lekfullt. 

Och det är kanske det jag är mest intresserad av i Tor Cedermans konstnärskap, förmågan att både bildligt och bokstavligt bygga på höjden och på djupet.  Det rumsliga i  verken gör att de tar sin plats och det gör också att vi ser på textilen med andra ögon. Plötsligt ser vi nya detaljer, vi känner igen och vi läser av.  Berättelserna, associationerna och minnena Tor presenterar blandas med mina, dina och allas våra kollektiva historier och skapar en gemensam textil berättelse som är oss så välkänd. Här och där skymtar också den där knutna näven i fickan, kanske är det din alldeles egna Tor, eller så har du tolkat motstånd och protest genom de virkade dukarna från tidigare generationer. Vilket som är det en viktig gest av igenkännande, men också en uppvärdering av tidigare generationers hantverkskraft. 

Mer information om utställningen finns alltså här. Och här läser du mer om Tor Cedermans konstnärskap.

The post Hemtamt med Tor Cederman på Rydals museum appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Kolla in det här! I dagarna är det rejäl konsthantverksfest i Västra Götalandsregionen, då arrangemanget Craft Days går av stapeln. Bakom detta ligger Konsthantverkscentrum och Konstepidemin i Göteborg och under dessa dagar 6-9 maj går det att uppleva konsthantverk i en mängd olika former och situationer. Syftet är att synliggöra konsthantverket genom att gå samman med institutioner och sammanhang där verk och utövare kan mötas, visas upp och inte minst presenteras för publik.

Förutom utställningar och vernissager kommer de närmsta dagarna också innehålla webbaserat seminarium, workshops och öppna ateljéer. Craft Days tar plats i hela Västra Götaland och involverar såväl etablerade aktörer som Röhsska museet, Textilmuseet i Borås och Rian designmuseum, som konstnärsdrivna initiativ som undersöker nya sätt att visa konsthantverk. Här är det mycket digra programmet – kolla in!

Craft Days arrangeras inom samma paraply som Stockholm Craft Week (med Konsthantverkscentrum som gemensam nämnare) och satsningar som dessa på många håll i landet är verkligen välgörande och viktiga för konsthantverkets ställning och position. Och få ställen är ju så väl rustade för ett sådant här arrangemang som Västra Götalandrregionen, här finns ju så många betydelsefulla instanser att lyfta, vilket är inspirerande, och från arrangörshåll nämner man redan nu att ambitionen finns att få fortsättning på Craft Days även kommande år.

Riktigt goda nyheter! Passa på att ta del av det mycket digra programmet nu, ni som har möjlighet!

The post Kolla in! Västra Götaland firar Craft Days appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Om du har möjlighet att åka till Hjo i sommar tycker jag verkligen att du ska göra det – inte bara på grund av att det är en fantastiskt fin stad, här är ju också den handgjorda revolutionen i full gång! Vi hade bråda dagar för att färdigställa det stora projktet Hjo  Gerillaslöjd som vi arbetat med under året, jag, Maria Yvell och Gerillaslöjdsfestivalen. Inför öppningen åkte vi till Hjo med en bil lastad full med gerillaslöjd till den utställning vi byggde på plats, till fasaden och även förstås de många remsor som ju bildar gemensamhetsverket 1 meter mening.

Nu har vi smält intrycken en aning och även landat i hur galet fantastiskt allt var, så nu är det hög tid att visa mer och berätta om arbetet här i ett inlägg. Det är så många olika aktörer som medverkar i det här projektet, inomhus, utomhus och även bakom kulisserna. Kulturkvarteret Pedagogien är ett gemensamt hus för utställningar, bibliotek och Folkets hus mitt i Hjo, och vi fick tillgång till en av utställningssalarna, gemensamhetsytor inne i huset, innergård och ytor utanför själva huset. Dessutom har vi också tagit parken och ytor framför huset i besittning, liksom själva fasaden (!). Få som besöker Hjo lär missa att det är en massa gerillaslöjd på besök i stan. Det har verkligen varit en fröjd att samarbeta med ansvariga på plats och vi är så glada över att allt har gått att lösa, fixa och få till så som vi såg det möjligt.

Fasaden består av två verk, här samspelar Kvinnonätverket Hemmas gemensamma hjärta med Marias mäktiga katt. Ramen är fyra meter hög och verken sattes fast med buntband på den specialkonstruerade ram som byggdes på plats åt oss. Katten och hjärtat är viktiga delar i gerillaslöjdsrörelsen, då Kvinnonätverket Hemma står för en livgivande del av rörelsen med sitt inkluderande och tydliga sätt att ta plats i det offentliga rummet. Hjärtat, som består av hopsatta dukar, sattes ursprungligen upp i Norrköping (där nätverket hör hemma) som ett sätt att inkludera och presentera nyanlända till stan. Katten som säger hej är specialgjord av Maria till detta tillfälle, den är virkad för att ta sin plats dra uppmärksamhet inte bara till sig själv utan också till virkningen, uttrycket och utställningen.

Vi är också väldigt glada över att vi fick bjuda in Recycle Design – återbruk, utbildningen i Eskilstuna som tar återbruk på allvar genom att utbilda i sätt att förhålla sig till prylar som verktyg och redskap för den egna kreativiteten. Utanför Kulturkvarteret i Hjo står nu tre interaktiva skulpturer som alla har tolkningar av temat gemenskap på olika sätt och de består också endast av återanvänt material från skolan på Retuna.

Utställningen inne i huset kallar vi Den handgjorda revolutionen, och den är något av en historieskrivning i kombination med en introduktion i hur gerillaslöjdsrörelsen ter sig ut idag. Här har vi haft möjlighet att bjuda in aktiva utövare från landet, några har skapat nya verk speciellt till utställningen, ytterligare andra deltar med verk som vi tyckte passar bra in i utställningens kronologi och historieskrivning. Vi visar verk från den globala craftivismscenen, både i fysisk form och genom att visa upp stora bilder på verk. En intressant aspekt av den här rörelsen är ju att verken som tillverkas oftast lever ganska korta liv fysiskt på gatan, då de placeras i offentliga rum och därmed försvinner. Att de fotograferas och postas digitalt är avgörande för att de ska få finnas kvar till eftervärlden, och därför har vi också vinnlagt oss här att få visa upp en hel del bilder från internationella utövare så väl som svenska.

Utställningen är uppdelad i lite olika teman eller tankar där vi velat belysa några begrepp och arbetssätt, men även rikta ljus på aktualitetsstämpeln som gerillaslöjdsrörelsen har. Samhällsutvecklingen tolkas i stygn och maskor av en allt mer växande skara utövare numera och det ville vi visa upp här, bland annat genom att peka på teman som pandemin, klimatkrisen, det amerikanska presidentvalet och immigrationsfrågan. Allt representerat här av skarpa hjärnor med snabbt arbetande händer. (En av de främsta tjusningarna med den här rörelsen för egen del är att få se och uppleva så himla smarta och vassa samtidskommentarer omsatta i hantverk, kickarna det ger alltså!)

Besökare kan kanske känna igen lite av formen, tankegångarna och tematiken bakom utställningen, då den faktiskt är löst baserad på min bok Gerillaslöjd – garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. Boken kom ut 2014 och är numera att se mest som en historiebeskrivning och ett startskott för begreppet gerillaslöjd, så mycket har ju hänt sedan dess! Att få göra denna utställning blev därför lite av en fortsättning för egen del, en gerillaslöjd 2.0 kanske man kan säga. Men steget från boken har rent formgivningsmässigt kunnat hållas nära tack vare att vi fått samarbeta med Lena Eklund, som är den som gjort den grafiska formen för boken. Här har hon haft ett finger med i spelet gällande utformningen av utställningsrummet samt den grafiska sättningen av text och inte minst, den så himla stiliga affischen! Lenas val av de gula och rosa väggarna ger också den energi som jag uppfattar att det här området formligen myllrar av. Även om tillvägagångssättet i tillblivelsen av verken ju är eftertänksamt och långsamt blir de färdiga uttrycken så oerhört kraftfulla, visst? Kanske är det dubbelheten i budskap och tillvägagångssätt som gör det.

En viktig tanke med utställningen var att vi ville få med historieskrivningen, men även så många vittnesmål som möjligt, så många utövare och så många historier som det bara gick. Detta ger att det finns digitala röster i utställningsrummet – dels i form av ett antal videofilmer där Sayraphim Lothian, Craftivist Collective, Yarnbombing Trivento, Social Justice Sewing Academy förklarar och visar sina ingångar i hantverksaktivismen. Dels i Gerillaslöjdspodden, där jag intervjuar en rad aktörer på den globala scenen. The Guerrilla Crafts Podcast går förstås fint att lyssna på närhelst du önskar, inte bara i utställningen! Här är en länk >>

En rejäl mängd bilder och text från själva utställningen alltså, men så har det också varit så roligt att få ägna året åt att bygga detta. Tack alla ni som är med, som har gjort verk och som vänligt lånat ut både bilder och verk till oss! Alla Hjo  Gerillaslöjds delar finns att se utanför och inne i Kulturkvarteret Pedagogien i Hjo fram till 30 september.

Avslutningsvis vill jag förstås också nämna 1 meter mening ytterligare, det gemensamhetsverk som nu stolt vajar i vinden utanför Kulturkvarteret. Så fantastiskt det var att få installera också det verket – 666 stycken remsor sydde vi upp för hand under de dagar vi installerade verket. Tack alla ni som skickat in bidrag!

Det går att bidra till 1 meter mening fortfarande, gör en remsa och skicka den direkt till Hjo! Varje vecka hängs nya remsor upp, vilket gör att verket växer allteftersom det finns på plats. Att vandra genom allas våra gemensamma tankar och röster är magiskt! Ta tillfället i akt att se och vara med!

* Gör en, eller flera, remsor. Längd på remsan är 1 meter. Till det behöver du lägga till ytterligare 7 cm som vi kan använda för att hänga upp remsan med. Bredd på remsan är 5-10 cm.
* Remsan ska vara i textil material, du väljer själv vilket.
* Dekorera remsan med text, mönster, olika material eller vad du själv kommer på.
* Skicka din remsa till adressen: Maria Setzer, Kulturkvarteret Pedagogien, Bangatan 1B, 544 30 Hjo
1 meter mening hänger i Hjo under perioden juni-september, 2021, i samband med att Kulturkvarteret i Hjo visar en utställning om Gerillaslöjd.

Eller passa på att göra en remsa på plats! Om du är i Hjo i sommar, gör remsor, kolla in allt och ta del av den handgjorda revolutionen! Inne i kulturkvarteret finns också en öppen vägg där du kan bidra med egna gerillaslöjdsverk. Passa också på att kolla in innergården där Hjo Konstskola är delaktiga i gemenskapen kring gerillaslöjden, där fylls det på med verk hela sommaren också.

Hjo älskar gerillaslöjd i sommar, men tro mig när jag säger det – jag älskar också Hjo!

The post Hjo ❤ gerillaslöjd: Den handgjorda revolutionen appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Jag åkte till Hälsingland över dagen i lördags och hade den stora turen och glädjen att hinna med ett besök på Hälsinglands museum där öppningen av utställningen Sprunget ur ursprunget skedde just samma dag. Här är det fyra formgivare som haft fokus på fem hälsingegårdar och i ett spännande projekt arbetat med inspiration kopplat till det egna uttrycket.

Maria Sjödin, Douglas Luhanko, Erica Laurell Hedberg och Iwa Herdensjö har under ledning av den eminenta Katarina Brieditis, textilformgivare och konstnär, haft syfte att arbeta fram nya produkter. Utställningen som nu är öppen visar generöst inte bara de mycket finstämda och spännande produkterna, även skisserna, idéer och den kreativa processen finns väl redovisade – och det är ju så himla intressant att få se!

Projektet, TextilHälsingland, har pågått sedan hösten 2022 och har gått att följa via kontot med samma namn. Här har man kunnat se hur deltagarna har besökt de utvalda hälsingegårdarna i Bjuråker, Forsa, Fågelsjö, Rengsjö och Undersvik. Här har de utifrån sina egna uttryck och verksamheter studerat samlingarna, letat former, färger, mönster och inspiration. Utställningen ger prov på vad de hittat kan man väl säga. Projektet har som syfte att lyfta föreningarna och deras textila samlingar och förstås öka intresset för dem. Att lyfta de historiska textilierna som kunskaps- och inspirationskälla för kreativa utövare är en annan del. Det textila kulturarvets roll behöver ju ständigt utforskas och det här är ett fint exempel på det.

Utställningen som nu finns att se med namnet Sprunget ur ursprunget är fint formgiven med tydliga och inspirerande utställningsmontrar och hängningar, här finns också en viktig film där alla deltagare berättar om sina ingångar och sina verk. Uppdraget är roligt att ta del av mycket utifrån att deltagarna är så olika, kommer från så olika håll;

Maria Sjödin är designer av handskräddade plagg med fokus på slowfashion, här har hon gått igång på mystiken och festen, med inspiration bland annat från dräktväskans broderier.

Douglas Luhanko, indigokännaren av rang med jeanshistoria, omsorgsfull lagning och jeansbutiken Second Sunrise som specialområde har här fokuserat på funktion och omsorgsfulla detaljer i arbetsplagg hämtade ur hembygdsföreningarnas samlingar.

Erica Laurell Hedberg jobbar med stickning och virkning, bland annat som modedesigner för H&M och inte minst för sina moderiktiga virkade dockor. I projektet har Erica plockat in mönster och färger från gårdarna i sina stickade plagg.

Iwa Herdensjö är printdesigner och dansare, här i uttrycksfull kombination av berättelser och symbolik. Hon visar här tryckta mönster bland annat på rullgardiner, som ju har en speciell symbolik i hälsingegårdarna.

TextilHälsingland drivs av Hälsinglands museum och utställningen Sprunget ur ursprunget finns att se under resten av 2023. Gå och se om du kan, det är en inspirerande och mycket fin utställning! Och som en riktig bonus – kolla in projektets instagramkonto @textilhalsinglandsmuseum – här finns projektets process att ta del av, roligt och inspirerande att se deltagarnas väg mot utställning!

The post Gå och se: Sprunget ur ursprunget appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

I helgen öppnar utställningen Bred blick på hantverk för alla som har möjlighet att ta sig till Skansen. Jag hade glädjen att besöka vernissaget i veckan som gick och ojoj så rasande fint det är! Vackert hantverk i en riktigt unik miljö, ta chansen att uppleva detta du som har möjlighet! Utställningen håller helgöppet fram till 17 september.

Bred blick på hantverk är inhyst i Skansens äldsta hus, från 1876. Det heter passande nog Bredablick (efter guden Balders boning) och hålls normalt inte öppet för allmänheten. Det är ett av Skansens finaste (och definitivt högsta) hus exteriört och även interiört är det något extra.

Här samsas nu 14 konsthantverkare på fyra av utsiktstornets våningsplan, uppdelade i sex material; textil, trä, papper, metall, glas och keramik. Urvalet är gjort av Stefan Nilsson och utställningen är ett samarbete mellan Stiftelsen Skansen och Hantverkarna Stockholm. Jag pratade med Stefan vid öppningen och han berättade att han velat dra lite i hantverksbegreppet, bredda, ta i ordentligt och ge en annan bild av vad hantverket kan vara i framtiden. Här visas en fin bredd på uttryck men också materialanvändande: Bea Szenfelds användning av återvunna jeans här i en fantastisk klänning, Finn Ahlgrens smarta användning av återvunna kontorsmöbler och råsnickeri i ett vansinnigt vackert skåp exempelvis, och Sofia Vusir Janssons pappersblommor i folkkonstens svulstiga fotspår i den mest magiska buketten – återvinning, enkla material och skräp men som får helt andra betydelser och intryck. På våningen för papper och trä finns också fantastiska Emma Dahlqvist som förstås arbetar med näver och korgflätning, här i ett riktigt stort format. Att ta in hennes arbeten i så stor skala var en riktig fröjd!

Bredden på textila tekniker är också fin här; Arianna E Funks experiment i flossa och rya är spännande och nytänkande, utforskandet är ett av hennes signum och resultatet är vackert och mycket inbjudande. Även Oscar Walls tuftning (se bilden i inläggets topp) ger luft åt experiment och riktigt mycket handaskicklighet. De textila årsringarna är dessutom vansinnigt vackra till träet i bänken (och golvet!) de vilar på, Oscar Wall är även möbelsnickare med god känsla för båda sina material. Mirjam Hemström Farsis verk var det mest svårfotograferade, skirt absolut, men i sin traditionella vävning också starkt i uttrycket. Balansgången däremellan var intressant att se.

Att gå längst upp i Bredablick, titta på utsikten och sen jobba sig ner våning för våning är härligt då alla plan har eget eller grupperade material. Våningen för metall bebos av smyckeformgivare Åsa Lockner vars verk gör sig oerhört fint i miljön, speciellt detta lågt hängande arbete. Anna Fernell leker med metallen och får den att likna andra saker, häpnadsväckande roliga och spännande experiment där metallen liknar papper och läder exempelvis. Även silversmeden Tove Knuts arbeten finns på detta våningsplan, smyckekonst med hög verkshöjd, där hon blandar sina material så att det blir ett mellanting mellan objekt och smycke.

Glas och keramik är utställningens sista materialkombination och här är Viktor Erlandsson som arbetar med en rad olika material och tekniker visar i detta sammanhang ett spännande projekt där glasblåsaren Kristin Larsson skapat skulpturerna. De symboliserar olika normer kring sociala relationer, och representerar bland annat synen på hur vi umgås och med vilka.

Här finns också glasblåsaren Gunilla Kihlgrens gigantiska glasskulptur, hennes signum champagneglaset har här förstorats till imponerande skala och visst gör det sig fantastiskt placerad här? Som att det alltid stått i det här rummet. Gunilla Kihlgren har arbetat 40 år som glaskonstnär och det här var riktigt roligt att se – ett nytt verk till detta tillfälle. I utställningen samsas också mångårig yrkeserfarenhet med ny, Caroline Harrius gick ut konstfack för ett par år sedan och har gjort sina broderade urnor till sitt egna uttryck. Imponerande i materialkombinationen och uttrycket – det skira möter återigen det robusta i en riktigt rolig blandning. Jag gillade även Helena Malms utställda verk mycket, då också hon blandar uttryck på ett roligt sätt, keramiken känns strikt och med funktionalitet, men tittar man lite närmre är det ju mindre funktion och mer konst, en utmärkt mix inte minst också med färg och format i åtanke.

Väl nere på marknivå kommer du att vara fullmatad av spännande materialanvändningar, vackra hantverkstekniker och väl utvalda utövare som alla har en bred blick på hantverket. En rad av utställarna kommer att vara på plats under de dagar utställningen pågår.

Hantverkets roll idag och i framtiden är viktig att lyfta, här görs det på ett relevant och bra sätt. Miljön på Skansen bjuder in till reflektion, inte bara i själva utställningsrummet, utan att man också går igenom det folkkonstarv som ju Hazelius byggde upp för oss att förvalta. Hur ser det hantverk ut som vi lämnar efter oss? Finns det kvar, och har vi fyllt på med nytt? Jag hoppas och tror att det inte bara förvaltas utan också ges utrymme att utvecklas vidare. Det är roligt att detta samarbete sker, och jag tror att mycket kommer att genereras vidare ur den här satsningen.

Bland annat ska ju också Hantverksdagarna nämnas – dessa sker ju på Skansen under samma period, helgerna 2-17 september. Hantverksdagarna brukar Skansen arrangera i september årligen, i år alltså i samarbete med Hantverkarna Stockholm. Tanken är att synliggöra hantverkstraditionen och den unika sätt att föra kunskapen vidare, att tradera den till nästa generation. Systemet med lärlingar, geseller och mästarbrev är något unikt för denna bransch. Allt detta finns ju redan i Skansens uppdrag – här arbetar ju en mängd hantverkare i museets historiska verkstäder. Men under dessa dagar gästas även Skansen av fler hantverkare – yxmakare, tatuerare, ölbryggare för att nämna några, alla från Stockholms Hantverksförening, som är en av våra äldsta föreningar. I 175 år har syftet varit detsamma, att värna hantverksföretagen och främja hantverket och yrkesskickligheten däri.

The post Gå och se: Bred blick på hantverk – en helhetsupplevelse på Skansen appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Alltså, kolla in detta – så galet spännande och bra?! Från Kaleido konsthantverk i Uppsala meddelar man att textilkonstnären Lynn Stenvall är Kaleidos stipendiat 2025, bland annat på grund av dessa fantastiska rörkonstruktioner, kallade Connecting systems, där ”spänningen mellan det handvävda och det fabriksproducerade framhäver hantverket och materialen. Hennes rör leder våra tankar och associationer vidarei helt nya riktningar”, skriver man bland annat i motiveringen.

Vi är vana att se rör i solida material som PVC och metall, men här består de till synes rostiga och plastiga rören i själva verket av känsligt utförd väv. Lynn Stenvalls rör börjar och slutar dessutom i tomma intet, och är inte i traditionell mening funktionella. Föremål som ofta ses som fula och som ett nödvändigt ont blir tack vare det oväntade valet av material och tekniker samt genom handens arbete någonting oerhört intressant och vackert.

Ur Kaleidos motivering

Lynn Stenvalls använder vävteknikerna rundvävning, flätning och ikatfärgning, men blandar i papper, stål, gummi och plast i vävarna. Själv menar konstnären att rörstystemen kan vara en metafor för hur vi alla är sammankopplade, utsatta och sköra om systemen inte fungerar. Lynn Stenvall tog sin masterexamen på Konstfack tidigare i år.

Detta är det 24:e året (!) som delar Kaleido ut sitt stipendium, med syfte att ge nya konsthantverkare en scen att visa sitt arbete på. (Här är några av stipendiaterna jag skrivit om genom åren >>) I stipendiet ingår en utställningsperiod och 8-29 mars 2025 finns möjlighet att se Lynn Stenvalls arbeten i Kaleidos utställningsrum.

The post Lynn Stenvall får Kaleidos stipendium 2025 appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.

Igår öppnades Stockholm Craft Week och i samband med detta delades årets Konsthantverkspris ut, till ingen mindre än träbildhuggaren Carsten Nilsson. Så välförtjänt och roligt! Carsten har arbetat under lång tid och är en av våra skickligaste träbildhuggare, hans helt egna stil och utsökta hantverk förtjänar all uppmärksamhet.

Carsten har varit verksam i över 20 år och har sin verkstad i Hammenhög i Skåne. Hans egensinniga bildspråk kommer till sin rätt i de ofta förekommande spegelramarna, med koppling till traditionellt hantverk i själva objektet, men ofta med modernare motivval, exempelvis hans cirkustema. Hänvisningarna till 1700-talsbarock kommer gärna fram och jag tycker att sättet han kombinerar motivvärldar, färger och extrem detaljrikedom och handaskicklighet är magisk. Carsten är utbildad i klassiskt 1700-talsträsnideri, och även om alltså spegelramarna ligger honom varmt om hjärtat gör han också andra träsniderier på uppdrag.

Så här motiverar juryn sitt val:

”Konsthantverkspriset 2024 tilldelas en utövare som förenar just konst och hantverk på ett unikt och inspirerande sätt. Pristagarens arbete är inte bara en hyllning till traditionellt hantverk utan också en samtida tolkning av det. Juryn imponeras av hans tekniska briljans och förmåga att utifrån klassiska, komplexa tekniker forma sin egen vision. Med ett särpräglat bildspråk skapar han objekt som både bokstavligen och i bildlig bemärkelse speglar vår omvärld, vår kultur och natur.” 

Juryns motivering

Det är också roligt att färgen är så viktig för Carstens uttryck, jag intervjuade honom för ett par år sedan och då sa han två saker jag minns – att han alltid målar sina motiv, eftersom han tycker att träet i sig är lite tråkigt – hans figurer runt ramarna syns bättre och färgen blir ett sätt att väcka dem till liv, jag kan förstå hur han menar. Han berättade också att han som träbildhuggare behöver kunna arbeta med båda sina händer, och att han genom åren övat upp lika mycket skicklighet i vänster som höger hand. Jojo!

Konsthantverkspriset har delats ut av Svensk Form sedan 2016, på senare år tillsammans med Stockholms Auktionsverk. I år delas Konsthantverkspriset ut av huvudarrangörerna för Stockholm Craft Week: Konsthantverkarna, Svensk Form och Konsthantverkscentrum, vilket alltså gjorde tillfället igår.

Mottagaren av Konsthantverkspriset får 20 000 kronor samt en soloutställning på Konsthantverkarna i Stockholm. Med priset vill man lyfta och premiera ett personligt och karaktärsstarkt konstnärskap inom konsthantverksfältet, enligt prisutdelarna.

The post Carsten Nilsson får årets Konsthantverkspris appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i samtiden.