Det är nästan så att jag vill lägga bud på allt själv och inte tipsa om Skapismens pågående Julauktion, men då skulle ju å andra sidan kanske många gå miste om Ulrika Roslund Svenssons slöjd, och det vore tråkigt. Jag är så väldigt förtjust inte bara i hennes slöjdade alster utan också hennes förhållningssätt till sitt slöjdande, till hantverket i stort –  där teori och praktik samsas så fint – och hennes sätt att praktiskt utföra sitt arbete. Jag skrev ett långt inlägg om detta och om Ulrikas arbete tidigare, se här. 

Ulrika Roslund Svensson julauktionerar ut sitt arbete, bland annat denna fantastiskt fina pall i massiv al och äggoljetempera. Vill du vara med? Följ Skapismen på Instagram eller Facebook, där julauktionens regler finns listade. (Foto Ulrika Roslund Svensson)

Jag tänker mig att hon bor kvar i sin stuga på Västgötaslätten, så var det sist vi hade kontakt iallafall, och att hon nu behöver vinterbona sin verkstad och därför säljer sina arbeten. Kort och gott. Julauktionen pågår via Instagram och Facebook, och Ulrika lägger upp ett antal objekt varje vecka, fram till jul.

”Händer” skulptur i massiv björk, av Ulrika Roslund Svensson. Ingår i den pågående julauktionen. (Foto Ulrika Roslund Svensson)

Auktionerna avslutas varje lördag och som sagt, alla intäkter går till hennes verkstad. Här är några av de objekt som är till salu den här veckan, kolla in varje ny vecka då fler arbeten kommer upp allteftersom.

The post Följ Skapismens Julauktion appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nu är det brådis för alla er som vill se Christoph Finkels fantastiska verk – skynda till Berg Gallery i Stockholm, utställningen Lead/Follow – my conversations with wood pågår endast till imorgon! Det vill säga, imorgon är det sista dagen för den tyske träkonstnärens arbeten. Jag var där igår och blev väldigt entusiastisk, detta är andra gången jag ser Christoph Finkels arbeten live, hans förra utställning på Konsthantverkarna var också mäktig.

Ek och äppelträ är återkommande material som Christoph Finkel använder i sina arbeten. Svarv och handverktyg gör dessa former, kolla in mittenvasens inre form också, galet! (Foto Berg Gallery)

Det är något magiskt över att se verken i verkligheten, det är snudd på obegripligt hur hantverket fysiskt har gått till – ”hur gör han?” är återkommande. Och till det kommer också att verken är så vackra i utställningsrummet, ljuset som studsar på träet, och de ofta mycket skarpa vinklarna som ger skulpturerna rörelse och liv.

Också äpple. Se hur fint han arbetar runt håligheter och befintliga skador i träet, det blir till extra delar i helheten. Christoph Finkel på Berg Gallery alltså. (Foto Kurbits)

Christoph Finkel arbetar i det trä han har runt knuten, mycket äppelträ, ek, björk, bergsal – han bor i tyska Alperna och hämtar sitt material precis från sitt hus, vilket gör att han tar det han hittar och förvandlar det utifrån trädens egna förutsättningar och former. Det gör att det blir skavanker, håligheter ibland, skiftningar i träet som liksom följer med i formen. Alla skålar och objekt är ihåliga, han svarvar och använder handverktyg, ibland får verken ytbehandling, men ofta är de helt obehandlade och förändras därför över tid.

Skålarna i skålarna -något av ett signum. De går naturligtvis att röra på dem inuti formen, galet! Utställningen pågår fram till imorgon så skynda. (Foto Kurbits)

Detta är andra gången som Christoph håller separatutställning i Sverige, jag vet, kort om tid – men om du har möjlighet, ta dig till galleriet. Läs mer om Christophs arbete och utställningen här.  Och här har jag skrivit en del om hans arbeten tidigare.

Och sista…kolla vilket fint hål! Handaskickliga Christoph Finkel alltså. (Foto Berg Gallery)

Och förstås! Är du nyfiken på Berg Gallery? Klart du är – kom till oss på Form&frukost på tisdag! Då gästar ägaren Niclas Berg oss på frukostscenen. Vi vill veta en massa saker:

Vi vill veta mer om galleriets utställare, vilka vill och får vara med? Hur mår galleribranschen i Sverige? Var finns Berg Gallerys kunder och vilka vill Niclas Berg främst representera? Vi är nyfikna på hans satsning och vill veta mer om de konsthantverkare och designer han har i sitt stall, samt vad han tycker om det rådande svenska hantverks- och designklimatet.

Form&frukost är ju mitt och Stefan Nilssons återkommande evenemang på Scandic Anglais i Stockholm. Scandic bjuder på frukost och vi står för innehållet, vi bjuder in gäster vi är nyfikna på inom området form, design, slöjd och hantverk.

Form&frukost är gratis, men du behöver boka din plats, mejla info@formfrukost.se. Vi håller på mellan 08.00 och 09.00, och kör alltså igen nu på tisdag, 22 november. Välkommen!

The post Missa inte Christoph Finkel på Berg Gallery appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För någon månad sedan träffade jag brodösen Karin Derland, när vi i föreningen för Svensk Hemslöjd delade ut det årliga broderistipendiet som föreningen förvaltar – Karin är årets stipendiat, mycket välförtjänt! Läs mer om Karin och se fler av hennes fantastiska arbeten här. 

Kitet Kristin innehåller allt du behöver för att brodera din kudde själv. Kitet är komponerat och gjort av brodösen Karin Derland. (Foto Karin Derland)

Hur duktig på att brodera behöver man vara?

– Vem som helst – ung eller äldre, mindre eller mer erfaren – kan nog få ihop det här. Har man lite erfarenhet av att brodera och känner till några olika stygntyper och hur man håller en nål är det såklart en fördel, men så är det ju med vad man än ger sig in på. Det här kitet innehåller ett flertal olika stygn (cirka 8 st), från kaststygn och langett till bottensöm och franska knutar, men det medföljer tydliga stygnförklaringar. Själva beskrivningen är grundlig och i punktform och innehåller fotografier som visar de olika momenten inklusive detaljbilder hur bottensömmen broderas.

Vad innehåller kitet?

– Förutom den 4-sidiga beskrivningen inklusive beskrivning över alla stygn – allt material till kuddens framsida (bottentyg i vadmal, vadmalsbitar till applikationerna, band, garn, pärlor, nålar och en bilaga med alla mönsterformer). Det enda man behöver ordna själv är baksidestyg, innerkudde och redskap som sax, sybåge och linjal.

Var kan man köpa det?

– Än så länge hos Svensk Hemslöjd i butiken, eller i deras webbshop!

Och till sist: varför heter kudden ”Kristin”?

– Jag klurade på ett namn och kom fram till Kristin. Min syster heter det och det är ett så himla fint namn, särskilt när det stavas med ”K” tycker jag.

DIY-kitet Kristin av Karin Derland, det första av flera planerade är ute nu. Karin broderar i en rad olika stygn och här blandar hon bland annat kaststygn, langettsöm,bottensöm och franska knutar. Allt material som du behöver för att göra kudden finns i kitet. (Foto Svensk Hemslöjd)

The post DIY-kitet Kristin är här! Brodera med Karin Derland appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Alla ni som är nära Leksand och dess kulturhus i helgen, lystra noga! Missa för allt i världen inte Karins jul! Med den ljuvliga undertiteln ”En lugn julhysterisk utställning i en anda av återbruk”. Ja ni ser ju själva silversmeden Karin Ferner är tillbaka, och denna gång med en julutställning. Förra omgången hon utforskade slöjdattributen, slarvet, textilierna, traditionerna och silvret i Leksand såg det ut så här.

Tomtar i alla former är viktiga beståndsdelar i Karin Ferners julutställning på Leksands kulturhus, den öppnar imorgon. (Foto Ingela Sannesjö)

Nu tar hon sig alltså an julens alla traditioner och symboler på sitt eget sätt och så här beskriver man det från utställningshåll:

Karin Ferner fortsätter sitt utforskande av ’gränsen’ och ’gränserna’, där hon förenar det oförenliga. Det hårda omgärdar det mjuka – metallen omsluter textilen, silvret upphöjer det slitna bandet från Leksanddräkten till ett nytt bestående sammanhang. Och trots det provokativa i handlingen så återuppstår den till glömska förpassade textilen till en oanad skönhet, som hämtad ur det finaste av smyckeskrin.

En finurlig tomte i mumifierat skick, á la Karin Ferner. Finns att se på den julutställning som öppnar på Leksands kulturhus imorgon. (Foto Ingela Sannesjö)

Och det verkar vara helt julhysteriskt – bilderna här känns lite stillsamma i jämförelse med det som skymtas i det här klippet - kolla in!  Utställningen öppnar imorgon lördag och visas ända fram till 28 januari. Mer information om utställningen och Leksands kulturhus finns här.

En massa juldukar ger…en julklänning! Av Karin Ferner. (Foto Ingela Sannesjö)

Och sist (för att den är så läskig) en till mumifierad tomte! Se Karin Ferners julutställning du som kan, öppnar imorgon! (Foto Ingela Sannesjö)

The post Karins jul! : En lugn julhysterisk utställning appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För ett par veckor sedan besökte jag Textilmuseet i Borås – samma dag som den här eminenta utställningen öppnade! Jag hade inte möjlighet att vara med vid vernissage tyvärr, men fick ändå se en hel del klart – även om det fejades och fixades in i det sista kunde jag se att det blev en praktfull utställning. Shapes of Fashion – Nordic Artwear är dess hela titel och det är en nyproducerad utställning som handlar om mode på gränsen till konst och hantverk, mode som kultur och uttrycksform förstås.

Entrén till utställningen Shapes of Fashion, just nu på Textilmuseet i Borås. (Foto Kurbits)

Den är curerad av trendanalytikern och framtidsforskaren Cay Bond och inte mindre än tolv toppskickliga klädkonstnärer från Norden deltar; Elina Määttänen, Bea Szenfeld, Pia Wallin, Sandra Backlund, Tonje Plur, Anne Sofie Madsen, Wihlja, Nikoline Liv Andersen, Martin Bergström, Henrik Vibskov, Augusta Chavarria Persson och Astrid Olsson&Lee Cotter.

Bea Szenfeld är en av de medverkande, med sina fantastiska pappersskulpturer. (Foto Kurbits)

Utställningen har som syfte att fördjupa och diskutera begreppen mode, kläder, konst och skulptur och därmed också röra sig i gränsland mellan mode, konst och hantverk. Jag blev inbjuden att medverka i utställningskatalogen, och fick skriva om det utsökta hantverket som ju är en gemensam nämnare hos alla dessa medverkande – jag fick uppgiften att skriva om hantverkets vikt och roll i ett modesammanhang och här nedan följer ett utdrag ur den texten. Shapes of Fashion är en  stor och imponerade satsning med stora ambitioner så gå och se den om du har möjlighet! Den visas fram till 26 mars 2017.

Henrik Vibskovs arbeten, ofta med dubbla budskap och innerbörder, här genom att plagget snurrar och rör sig. (Foto Kurbits)

Arbetar man som jag med att skriva om slöjd och hantverk kommer ofta ifrågasättande om hantverkets och slöjdens betydelse. “Vad är det, varför behöver vi kunna det, finns det inte bättre sätt att använda tiden?” Behov att göra det mer samtida, behov att ta tillvara och inte förnya, ifrågasättande av slöjd som ämne. Frågeställningarna är många och motsägelsefulla.

Sandra Backlunds galet vackra och skickliga handstickning i spännande utförande. (Foto Kurbits)

Generellt brukar jag alltid hävda hantverkets vikt och lov. Alltid landa i att vi genom våra händer utvecklar mänskligheten, konsten, kulturen och samhället. Det mest grundläggande – att göra själv – stärker oss som individer och gör oss till bättre samhällsmedborgare. Det föder ett kreativt självförtroende, det ger en tillfredsställelse och inte minst en insikt. En förståelse för hur svårt det också kan vara att bemästra hantverket bra.

Gör själv och du ser hur svårt det är att få till två stygn lika långa. Gör själv och du ser hur komplicerat det är med tygets fall, veckningen eller tillskärandet. Gör själv och du ser hur avancerat maskorna måste lyftas för att få till en stickning som formar sig perfekt efter kroppen utan att glappa. Och gör själv och du ser hur omöjligt det är att klippa två pappersformer exakt likadana. Det gäller på hobbynivå men går också mycket snabbt att applicera på utövare som bemästrar sitt hantverk som yrkesutövning.

Carolina Rönnberg med sitt alias Wilhja, material- och hantverksförfarande som imponerar! (Foto Kurbits)

De medverkande i utställningen Shapes of Fashion – Nordic Artwear har alla en mycket hög professionalism med erfarenhet, konstnärlighet, en hantverksmässig och konstnärlig drivkraft och inte minst de berömda 10 000 timmarna av övning bakom sitt hantverk och sitt utövande. (Så bli inte alltför besviken på själva resultatet om du provar, det skulle jag å andra sidan säga är okej, våga ge dig i kast och se var just du landar!) Men ett av bland det viktigaste när vi provar på är en insikt om hantverkets komplexitet. Förståelsen för vad som är vad, och framförallt hur konstnärlig kreativitet kan röra sig fritt i spännande gränsland.

I det mellanrum av bärbart och skulpturalt som dessa tolv utövare verkar i blir modet ofta till ett uttryck format av det konstnärliga snarare än det bärbara, tolkat nästan bokstavligt till skulpturer i Tonje Plurs fall, eller i Anne Sofie Madsens high tech-känsla. Och ofta är det just hantverket som gör den skillnaden. Det får en viktig roll som bärare av inte bara själva materialet, utan också av idén. Henrik Vibskovs arbeten i installationsform är ett tydligt exempel, men alla de medverkande i utställningen rör sig uttrycksfullt och experimenterande i detta område. Med hjälp av sina traditionella tekniker och material kan uttrycken, historierna, samtiden, politiken skildras – jag skulle vilja säga att modet blir konst genom hantverkets försorg, med kroppen som plattform givandes oändliga möjligheter.

Augusta Chavarria Persson med sina spännande kombinationer av material och tekniker. (Foto Kurbits)

För med användandet av kroppen – inte för att göra dig snyggare, smalare, kurvigare, längre, mer accentuerad – kan hantverkets ingång också låta uttrycket skifta fokus och anta andra utmaningar. Materialitet till exempel; ett plagg kan mycket väl bestå av material vi inte alls känner som brukligt klädmaterial – galon, papper, plast, gummi – Pia Walléns klassiska ullfilt – för att nämna något som Shapes of Fashion bjuder på i materialväg. Många av utövarna har dessutom tydliga idéer om vad det är materialet gör för dem; “Jag manipulerar mina material att bli något annat. Något nytt eller något som passar mitt uttryck, det som jag är på jakt efter i mitt huvud” så som en designer tidigare har uttryckt det.

Texten i sin helhet finns i katalogen till utställningen, där också texter som belyser mode och konst finns med, skrivna av Philip Warkander och Sara Kristoffersson. Utställningen finns som sagt att se fram till i mars 2017.

Astrid Olsson och Lee Cotter med sina suggestiva plagg. (Foto Kurbits)

Bea Szenfelds papper igen. Gå och se utställningen – fram till mars 2017 finns den på plats i Borås. (Foto Kurbits)

Bilden i inläggets topp kommer härifrån och föreställer verk av Nikoline Liv Andersen, foto Signe Vilstrup.

The post Shapes of Fashion – otyglat mode på Textilmuseet appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Är inte det här årets julklapp så säg? Ett dygn till havs med slöjd och hantverk mellan Sverige och Finland. Följ med oss från Görbart på Slöjdkryssning! Västerbotten slöjd arrangerar tillsammans med finska Hantverkets hus Loftet ett fullmatat program från Umeå till Vasa och tillbaka igen, med workshops, föreläsningar och även en rad slöjdare och hantverkare som säljer sina alster.

Dessutom finns då allstå vi, jag och Erika Åberg som utgör Görbart, med på resan, och med oss har vi filmen Yarn:the Movie. I en riktig biograf ombord samlas vi för att introducera filmen och belysa innehållet ihop. Vi tittar givetvis på filmen i handarbetsvänlig belysning och avrundar med samtal med inbjudna gäster.

28-29 januari 2017 kastar vi loss! Då går Slöjdkryssningen av stapeln mellan Umeå och Vasa. Görbart är med och visar filmen Yarn: the Movie – kom och var med oss!

Med ombord finns också en rad workshopledare som inspirerar, instruerar och gör så att du kan prova på – bland annat att göra en himmeli! Jajemän! Ingen mindre än Eija Koski finns på plats för att hålla workshops. På programmet står också ullspinnning, stickning samt 3D-programmering – superspännande. Och dessutom föreläsningar! Jomenvisst – Jim Björni och Lee Esselström från Yle/SVT-programmet Strömsö medverkar till exempel.

Allt detta och mycket mer ombord alltså – läs mer om hela programmet som utgår från Umeå här! Och mer information om det finska praktikaliteterna finns här (från Vasa är detta en dagkryssning, se länk). Hoppas vi ses!

The post Följ med oss på Slöjdkryssning! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det finns få saker som jag är så fantastiskt förtjust i som julgranskulor. Det vet min man, och därför tipsade han mig om denna spännande fabrik i Ukraina. Oj vad jag skulle vilja åka dit! Här gör de kulor enligt anor och tradition, i glas såklart, och självklart blåsta för hand. Inga slit- och slängsvetsade plastkulor så långt ögat når.

Färdiga kulor för export. Fabriken i Ukraina gör fortfarande handblåsta juldekorationer. (Foto englishrussia.com)

Via bloggen English Russia går det att få en imponerande utförlig bild av hur detta spröda hantverk går till. Respektingivande handaskicklighet.

Munblåsningsprocessen börjar med ett 1,5 meter långt glasrör och en brännlåga. En duktig blåsare gör upp till 200 kulor per skift. (Foto englishrussia.com)

Också de ståtligaste spiror görs förstås. (Foto englishrussia.com)

Jag läser på och lär mig att den här fabriken, i Klavdievo nära Kiev i Ukraina, grundades 1949. Först som tillverkare av laboratorieglas, men från 1950 har man istället gjort diverse julgranskulor. Först för att kunna förse Sovjetunionen med juligt glitter.

Idag stannar endast fyra procent av fabrikens juldekorationer i Ukraina, dessa rara kulor exporteras istället främst till Europa.

Här får kulorna en grundfärg.  (Foto englishrussia.com)

Kulorna görs i fem olika steg; först blåser man dem. Sen blir de försilvrade. Tredje steget är målning, kulorna får en grundfärg. Så att dekorationsmålarna kan ta vid, en duktig målare gör cirka 50-100 kulor per dag.

Först dekoreras kulorna förstås, och allra sist får de sitt karaktäristiska hänge efter att de knoppats av.  (Foto englishrussia.com)

Jepp, inklusive det fina glittret som strösslas med grace. Det avslutande steget är att kulornas ände sågas av och förpackas. Rekommenderad läsning om hela processen och än mer bilder alltså, på English Russia.

Mer dekormålning…och så avslutningsvis är kulorna i kartong och på väg ut på export. (Foto englishrussia.com)

 Inlägget publicerades ursprungligen 2009.

The post Handblåsta kulor med anor och stil appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Dagarna går och jag har fortfarande inte hunnit till Konsthantverkarna för att se den pågående utställningen med Anna Sjons Nilsson. Men! För att ingen ska missa den så tipsar jag gladeligen om den ändå.  Fram till 25 januari finns Jag tänker på tråden att se.

Mitt namn är biverkan, skulptur av Anna Sjons Nilsson, just nu på Konsthantverkarna i Stockholm. (Foto Konsthantverkarna)

Och gör det – det var sex år sedan Anna Sjons Nilsson ställde ut senast på Konsthantverkarna, nu är det dags just där igen. Hon är annars representerad på en rad museer och  i samlingar över landet.

Jag tänker på tråden, skulptur och namn på den pågående utställningen. (Foto Staffan Björklund)

Det finns få som går att jämföra med Anna, ta del av hennes skulpturala folkkonstvärld – här finns hennes figurer och assemblage i återbruksmaterial som pärlor, pälsbitar, trådrullar och speglar. Anna trollar med det mesta och det blir till spännande världar att ta del av.

Inramningen till Jag tänker på tråden skriver hon i denna text:

Att fästa tråden är en central handling i ett textilt arbete.
Att fästa tråden är något ordentligt
Att inte fästa tråden kanske skapar ett känselspröt eller morrhår.

Det var en gång – assemblage av Anna Sjons Nilsson. (Foto Konsthantverkarna)

Se utställningen på Konsthantverkarna i Stockholm alltså, till och med 25 januari.

Jag kan ta hand om dig, Anna Sjons Nilsson. (Foto Staffan Björklund)

The post Anna Sjons Nilsson: Jag tänker på tråden appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I helgen avslutades årets första Formexmässa, där många återförsäljare och branschmänniskor från hela landet möts och presenterar nyheter. Det blir allt mer en mässa som handlar om utbyte av information, kunskap och inspiration, även om det förstås fortfarande skrivs en hel del ordrar i gångarna. Förstås handlar det om vem man pratar med, men jag upplever det mycket enklare att diskutera sammanhang och förutsättningar med mässans aktörer än för några år sedan, då allt handlade om orderblocken. Folk vill gärna prata helt enkelt. Betyder det att det är mindre kunder, mindre fokus på affärer? Inte nödvändigtvis, men många vittnar om att Formex fått en ny innebörd affärsmässigt, man vill nätverka och skapa intresse för sina produkter – ordrarna kan lika gärna komma efter mässan. Så – vad pratar man om? Världsläget skulle jag vilja säga, osäkerhet kring politik och prioriteringar kanske. Hur vill vi konsumera? Vilka är vi som handlar och varför? Det råder en viss tveksamhet och i viss mån ängslan som jag tänker är naturlig.

Formex tema var Nordic Space, vilket illustrerades på detta vis, i entrén till mässan. (Foto Formex)

Mässan i sig fokuserade på temat Nordic Space, och vi möttes av ett stillsamt torg utan den traditionsenliga inspirationsutställningen – istället fanns här tid att fundera, mötas, finna ro och inspiration i samklang med fina projiceringar på textilier och ytor i taket. Symptomatiskt för detta är kanske allt stillsamt gråblått? Oj vad mycket som gick i den färgskalan – vackert, stillsamt, rofyllt.

Fine Little Days fina soffa fylld med gråblåskaliga mönster och motiv. Svankudden en favorit! (Foto Kurbits)

Växbo Lins nya linnetextil Askerön i två stiliga blågrå nyanser. (Foto Kurbits)

Gyllstad med nya blå nyanser och mönster, samt i enfärgat närmast. Den senaste med tyg vävt i Sverige, berättade Ulrika Gyllstad. (Foto Kurbits)

Samtidigt såg den inspirationsutställning som fanns på mässan ut så här.

Trendrestaurangen på mässan – fylld med färg och lekfullhet. (Foto Formex)

Frosta Design med sina populära makraméknytningar, del i inspirationsutställningen. (Foto Kurbits)

Jag pratade med Stefan Nilsson om detta på mässan – ”var är all färg? all humor och lekfullhet?” utbrast han (och utvecklar sina tankar här) jag förstår vad han menar, men den ängslighet som han bland annat såg i de bitvis stillsamma färgerna är något jag märkte av mer i samtal om just hantverket och i viss mån också hantverkstekniker och processer.

Sashiko i möte mellan svenskt hantverk och japanska tekniker, med hantverket i fokus här: utställning på mässan. (Foto Kurbits)

Det finns inte lika mycket stuns i den diskussionen; det finns alltid ett svar om var produkterna tillverkats, samt hur. Men det känns som att man också börjat ställa sig frågan varför, och det är ju en något knepig frågeställning på en återförsäljarmässa som lanserar en massa nya produkter. Jag som inte behöver sälja någon produkt eller vurma för varumärke kan förstås tycka att det är bra och sunt. Flera företag på mässan hade dock skyltar i montrarna med ord som ” vi är måna om vad vi köper” och ”kvalitet är att göra det rätta – även när ingen ser på”. Så något håller kanske på att hända?

Och jag skulle i detta något dystopiska ämne ändå säga – heja hantverket! Kämpa! För jag är övertygad om att det är rätt väg att gå att prata, göra, växa, skapa tillsammans, lära, inspirera. Och låta sig ryckas med i själva görandet och i det hitta en massa magi.

Jag pratade till exempel med Joanna Günther, som stod i Young Designers-avdelningen med sin keramik. Hon får illustrera något av den magi jag menar; hon berättade att hon i sin ateljé i Gustavsberg tagit sig runt i de övergivna lokalerna från tidigare porslinstillverkning och hittat (!) pigment och blandningar som hon nu använder sig av i sitt arbete. Att våga sig på att prova och även veta hantverksmässigt vad man letar efter kan innebära att man nästintill slumpmässigt tar sig an nya uttryck eller hittar nya vägar. Och dessutom gör hon rasande fina produkter!

Keramik av Joanna Günther, en favorit på mässan. (Foto Kurbits)

Och kolla in det här! Också helt galet roligt och spännande tyckte jag. Från baltiska Rust me design, byrå med designers från Estland, Lettland och Litauen kom dessa tallrikar gjorda i organiska material av Evelina Kudabaite. Ja, vi har sett det tidigare absolut, men jag fann just nu och just i detta sammanhang så upplyftande och roligt att dessa produkter inte grejar vatten eller diskning. Lite jävlar anamma, lite lyxigt  och bara för att det går experiment-anda över det hela. Lite lättja inblandat också – men det kanske är okej?  Svårt att förklara min stora entusiasm på något annat sätt.

En av mässans finaste engångstallrikar i löv. Från Rust me design. (Foto Kurbits)

Vilket leder mig över till min andra stora käpphäst och vurm för själva görandet. Grundarna bakom produkten och tjänsten Täljogram stod på plats med sina lådor med material – som vill få dig att tälja mer, lättare, oftare, bättre. Täljogrammet kan du prenumerera på och därmed få en utmaning i färskt trä direkt hem i brevlådan. Och om du inte är redo att utmana din täljförmåga kan du köpa själva startkitet för att komma igång liksom. Här är Felix Wink och Ragnar Kierkegaard Suttner som var på mässan och introducerade sitt koncept. Läs mer om dem i mitt tidigare inlägg, här.  Våga mera hantverk, våga mera hantverket!

Felix Wink (tv) och Ragnar Kierkegaard Suttner är grundare av tjänsten och produkten Täljogram och vill inspirera dig att tälja mer. (Foto Kurbits)

Även engagemanget i nylanserade Taste for Waste är något jag blev glad av. Här är Pernilla Persson och Jenny Fingal som genom att formge smycken av cykelslangar skapar arbete åt hantverkare i Kisumu, Kenya. Ett socialt projekt som provar, tar sig an, försöker, strävar ambitiöst.

Nystartade Taste for Waste; Pernilla Persson (tv) och Jenny Fingal. Göteborgsbaserad duo med engagemang i att skapa arbeten i Kenya.(Foto Kurbits)

Ja ni fattar. Hantverk möjliggör, kraften i själva görandet, provandet och utforskandet är något som jag tänker att vi måste prata mer om – eller ännu hellre – göra mer av. Därför är det super och kalas att Formex för tredje mässan i rad nu också har Handarbetets Vänner på plats – där de erbjuder just det. Workshop där besökarna får testa. Tidigare har det varit shibori och vävning. I år var det olika viktekniker, från 2D till 3D. Som vanligt flockades mässdeltagarna kring görandet och jag tänker att det blivit ett viktigt och lika självklart inslag till mässan som Lotta Ahlvars scenprogram med gäster om trender och hantverk. Se också bilden i inläggets topp.

Färg! Och viktning! Här Handarbetets Vänners experter som lär ut hantverk till ivriga besökare. (Foto Formex)

Ja. Jag avslutar med några osorterade favoriter helt enkelt. Bra fint nytänkande, känslosamt eller bara vackert, here we go.

Agneta Törnqvists sätt att göra stort, rejält och nytänkande traditionellt i dessa ljuskronor gillade jag. (Foto Kurbits)

Camilla Engmans finurliga handspeglar – fina! (Foto Kurbits)

Magnus Skogsbergs och Mimmi Smarts matta i den fina utställningen om korsningen mellan mattföretag och konstnärer/formgivare. Här vävd på HV och gjord av Skogsbergs och Smarts egna kläder från sina garderober. Baksidan visar klädlapparna. (Foto Kurbits)

Anna Elzer Oscarsson med mässans färgstarkaste monter (?) – jättefin med strålande fina produkter förstås. Jag fick höra mer om hur hon designar sina föremål i 3D-program och hur de senare gjuts av 3D-printade formar. Superspännande! Här pratar hon med Stefan Nilsson. (Foto Kurbits)

I Konsthantverkscentrums gemensamma monter fanns Catarina Larssons nya lampa – nålfiltad med pompombollar! Kan det bli bättre? Lampan heter Tove och är sprillans ny. (Foto Kurbits)

Och sista! Anna Christians roliga DIY-koncept gjorde mig glad. Anna gjuter i betong och lanserade till mässan en marmorerad variant, mycket stilig! Här syns dock hennes Add your story – du stoppar själv dit det tyg du vill ha som handtag. Var medskapare till dina produkter. Ta kontrollen! (Foto Kurbits)

The post Kurbits på Formex: Kämpa, hantverket! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För en tid sedan var jag i Sickla i det utblåsta och konstnärligt omarbetade kontorskomplexet som utgör spelplatsen för Satans demokrati och numera också inhyser två slöjdresidensdeltagare. Jonatan Malm och Lisa Fält vistas där om dagarna just nu eftersom de är de första ut i Stockholms läns museums och Slöjd Stockholms satsning på artisans in residence, läs mer om satsningen här.

Jag är nyfiken på hur det går för dem, stipendiet innebär en månads arbetstid och i denna omgång är arbetsplatsen inhyst i teatergruppen Wolands lokaler. Jonatan Malm har en snickarbänk, en huggkubbe och medföljande redskap i sin verkstad, Lisa Fält har arbetsbord med diverse metallbrännare och verktyg i sin ateljé vägg i vägg. Jonatan hämtar slöjdmaterial runt knuten, Lisa besöker grovsoprum runt om i Stockholm. Båda är mitt uppe i sin vistelse när jag träffar dem.

Jonatan Malm och Lisa Fält, först ut som slöjdresidensstipendiater i Slöjd Stockholms och Stockholms läns museums satsning på att synliggöra slöjden tydligare. (Foto Kurbits)

I samma veva fick jag i mitt frilanskollektiv BRC frågan ”kan vi  “kan vi gå från massproduktion till ett hantverkssamhälle?” ”Igen” – är det kanske bra att lägga till, speciellt eftersom jag också häromdagen träffade en rad spännande kunniga inom konsthantverk i Sverige, där vi samlades för att göra ett ytterligare nummer av fanzinet Essselde. Temat var framtiden, och utgångspunkten i William Morris publicerade skrift News from Nowhere 1890, där han beskriver en då framtida hantverksutopi med harmoniska människor som gemensamt formar ett hållbart samhälle. En mångbottnad slump detta, att alla frågor landar på mitt bord samtidigt, eller så hör allting ihop. Och det är också frågor som jag återkommer till under våren och arbetar vidare med.

Jonatan varvar samtal och diskussioner med handfast slöjdande. Här en tillverkad galge till kavajen. (Foto Kurbits)

Nu hamnade inte alla frågor på Jonatans och Lisas bord där när vi sågs i Sickla, men samtalet kom att beröra frågorna om hur slöjden kan bli ännu mer relevant i samtiden, hur en sådan omställning kan se ut. Vad behövs för att göra en sådan omställning? Det blev superspännande och jag kommer att återge samtalet i mer detalj i senare tillfälle. Men Jonatans ingång i slöjdens inneboende kraft som protesthandling känns som en relevant start;
– Jag har nog aldrig varit på en plats som genomsyrats av kapitalism som Sickla. Det har aldrig känts som så mycket protest att tälja en smörkniv som här, just nu, säger han.

Han hämtar materialet utanför huset och tycker att det är intressant att vara på plats i den något speciella miljön som det tomma komplexet innebär. Målet är att slöjda av material från staden, samt undersöka mer intellektuellt än praktiskt frågor om samhällsutveckling, hantverk, slöjd och utveckling. Samtal med inbjudna gäster till sin verkstad är målet med hans residens. Liksom att undersöka varför idén om att de berättelser som slöjd kan bära ofta behöver hjälp av andra medium för att nå publiken är något han funderar på.

-Men hittills har jag gjort mycket praktiskt, för att ha något i händerna och för att lösa praktiska problem, säger Jonatan.

En tröja repas upp och kartläggs genom Lisa Fälts försorg. Nyligen hade hon mejlat Filippa K som producerat tröjan för att få veta mer om material och tillverkningsmetod och plats, men inte fått svar. (Foto Kurbits)

Lisa tar hand om och reparerar grovsoprumsfynd, hon har fortsatt arbetet på plats i Sickla;

-Lappandet och lagandet handlar om att ta hand om, men främst om att uppvärdera och belysa. Att se det vi inte värderar som något som faktiskt har ett värde – ur ett konsumtionssamhälle inte minst, hur kommer det sig att vi slänger så mycket? Det gäller också människorna i ett samhälle – om vi är så snabba att byta ut våra föremål, har vi samma syn på människor som inte fungerar så som vi tänker oss? säger hon.

Lisa Fält lappar och lagar, här broderar hon ihop en kopp. (Foto Kurbits)

Arbetet med Esselde, Morris och inte minst slöjden och resiliensen går vidare, här är endast ett sätt att samla tankarna en sväng inför fler samtal och intervjuer – jag håller på ju att skriva en bok om dessa ämnen, som ni kanske förstått vid det här laget – ingen pratar väl så mycket om slöjdens relevans i en omställningsrörelse, om hantverket som metod för förändring – utan att kanske ha någon baktanke…

Jonatan Malms och Lisa Fälts arbeten är superspännande och värda att följa både som residensdeltagare och förstås som utövande i sina egna områden. Mer om Jonatan finns här. Och mer om Lisas examensarbete och en inblick i vad hon går vidare med finns här.  

Så här ser det ut i Jonatans del av residenset, hans verkstad. (Foto Kurbits)

Ytterligare information om Slöjdresidenset och det kommande finissage som äger rum i februari – håll utkik här!  Och läs mer om Slöjd Stockholms residensprogram här. 

The post På besök i slöjdresidenset appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Titta hur mycket vackert finska Inni Pärnänen gör! Hon är en finsk smyckekonstnär och designer med en hel del internationell uppmärksamhet, jag förstår varför. Jag såg hennes arbeten tidigare i vinter och blev så glad över hennes sätt att ta sig an trä, läder och metall.

Blommor i läder bildar detta spännande halsband, av finska smyckekonstnären Inni Pärnänen. (Foto Inni Pärnänen))

Hon arbetar både i bärbart smyckeformat och med utsmyckningar i mer skulptural form – som den vägginstallation jag såg på Formex för ett par veckor sedan till exempel.

En vägg fylld av blommor! Väldigt dekorativt och uttrycksfullt – av finska designern och smyckekonstnären Inni Pärnänen. (Foto Kurbits)

Här är några av hennes arbeten i plywood, näver och läder. Mer informtion finns på inni.fi – kolla in!

Plywoodhalsbandet går att vända på och kan därför användas på olika vis. Extra fiffigt med den lilla magnet som fäster ihop halsbandet platt. (Foto Inni Pärnänen)

Halsband i plywood, av finska Inni. (Foto Inni Pärnänen)

Halsband i näver! Hur fint som helst ju – av finska Inni. (Foto Inni Pärnänen)

The post Näver, trä och läder i finform från finska Inni appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På Handarbetets Vänner finns det just nu möjlighet att ta del av Rosa Tolnov Clausens installation Weaving Kiosk, ett projekt med vävstolen och dess produktion i fokus. Men du behöver inte stå bredvid och titta på, nej, här är det du som besökare som utgör verket och faktiskt är inbjuden att att väva tillsammans med konstnären. Passa på att prova!

Rosa Tolnov Clausen i färd med att instruera en besökare i hennes Weaving Kiosk, just nu på Handarbetets Vänner i Stockholm. (Foto Julia Landgren)

Rosa Tolnov Clausen har introducerat vävkiosken som ett sätt att mötas kring vävningen, som ett enkelt sätt att lära sig, utforska och testa. ”Kiosker är mötesplatser som tillhandahåller dagligvaror och markerar hörnstenarna för lokalsamhället” enligt konstnären, och så vill hon se sin vävkiosk också. Målet är att göra oss mer  bekant vävningen, som en mer naturlig del i vardagen. Det finns ju få tekniker som är så grundläggande för att hålla oss klädda som vävning, och kunskapen om processen bakom är allt mindre, det vill konstnären ändra på.

Weving Kiosk, just nu på Handarbetets Vänner och till för dig som vill prova på att väva något för att lära dig producera dina egna grejor. (Foto Rosa Tolnov Clausen)

I hennes kiosk finns verktyg, vävprover och förslag på produkter som du kan göra – allt baserat på traditionell nordisk vävteknik. Med projektet vill Rosa Tolnov Clausen, själv med rötter både i Danmark och Finland, uppmärksamma och uppvärdera nordiska ländernas vävtraditioner och arv, samt tillsammans med besökare ge dem moderna tolkningar. Och just det samtida eller moderna är viktigt i projektet;  Avsikten bakom kiosken är att handgjorda produkter än en gång ska finna sin väg in i samtida sammanhang och användas utan nostalgisk påverkan.

Rosa Tolnov Clausen har skapat begreppet Weaving Kiosk och ser det som en plats där vävning, verktyg och material görs tillgängliga för alla att använda. (Foto Julia Landgren)

Weaving kiosk kommer att finnas på Handarbetets Vänner fram till 25 februari, passa på att gå dit när konstnären är på plats – information om tider här. Detta är kioskens första stopp på en turné i Köpenhamn, Helsingfors och Reykjavik i år och nästa år.

Och som en bonus just denna vecka! I samband med Stockholm Design Week håller Handarbetets Vänner öppet extra med vävning i fokus – vävkiosken är bemannad av Rosa Tolnov Clausen och här finns återstående program för fredagen och lördagen, om du är sugen att vara med. För mer information om Weaving Kiosks tider, se HV:s hemsida.

The post Weaving Kiosk håller öppet för dig appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En massa gott och fint kan man göra med cykelslang, det vet designer Pernilla Persson och Jenny Fingal som ligger bakom det nystartade företaget Taste for Waste. Tillsammans har de gjort produkter av återvunnet material och dessutom skapat arbetstillfällen i Kismu, Kenya. Kollektionen består av inredningsprodukter och accessoarer och allt är gjort på plats i Kenya, tack vare Taste for Wastes samarbete med hantverkare från organisationen Zingira i Kisumu.

Halsbandet Tigo stickas, sys ihop och länkas samman med afrikanska handgjorda pärlor. (Foto Taste for Waste)

Halsbandet (ovan) stickas ihop, det görs av en grupp kvinnor i byn Kadete utanför Kisumu får jag berättat för mig, och vidare: till detta projekt har Taste for Waste introducerat stickningen som teknik för att den är mer tidseffektiv än den virkning kvinnorna i gruppen behärskar, och därmed kan bidra till större inkomst.

Halsbanden i cykelslang stickas ihop av en grupp kvinnor i byn Kadete utanför Kisumu, i samarbetet med Taste for Waste och hantverkscentrumet Zingira. (Foto Taste for Waste)

Taste for Wastes första kollektion består av ett halsband, flugor, grytundelägg och fodral till läsplattor – allt i cykelslang, då kravet för företaget är att alla produkter skapas i återvunnet material. I Kenya har man problem med att cykelslangar slängs, samt att om de förbränns så släpper de ut gifter. Projektet har dessutom ett krav att produkterna ska kunna gå att tillverka med enkla verktyg som saxar och stickor. Fodralen vävs med hjälp av en kartongbit till exempel.

Kartongbiten som fodralet tillverkas på i bild – alla material och verktyg måste vara billiga och tillgängliga för hantverkaren att komma över. (Foto Taste for Waste)

Flugan Jambo! tillverkas av en fjärdedels cykelslang. Jambo betyder hej på swahili. (Foto Taste for Waste)

Produkterna säljs via svenska återförsäljare och via webb och tanken är att överskottet går till fortsatt samarbete med organisationen  Zingira, för att förstärka de lokala hantverkarnas situation, samt att skapa fler hållbara jobb på plats.

Grytunderlägget Moto, runda ringar av cykelslang viks ihop med origami-teknik. (Foto Taste for Waste)

Taste for Waste har stöd från Mistra Urban Futures som arbetar med hållbar stadsutveckling i världen, som i sin tur stöds av Sida, Chalmers och Västra Götalandsregionen. Pernilla Persson och Jenny Fingal är verksamma i Göteborg, med tidigare utbildning från HDK och Danmarks designskola. För mer information om Taste for Waste, se här. 

Taste for Waste: Jenny Fingal till vänster och Pernilla Persson till höger. (Foto Taste for Waste)

Och produkterna i webbshopen finns här. 

The post Taste for Waste ger cykelslangen nytt liv appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nu är det plötsligt bara några dagar kvar av Ida Björs pågående utställning Allt flyter eller Dräktreformationen 2017, på Almgrens Sidenväveri i Stockholm. Gå och se! Fram till lördag finns Ida Björs nytolkningar av folkdräkten på plats i museets fantastiska övervåning. Utställningen handlar om dräkter, bygdedräkter och folkdräkter och tankar kring det;

En av Ida Björs egenskapade dräkter, med hennes handmålade silkessjal. Ida själv skymtar till höger. (Foto Kurbits)

Vad man har dom till, kanske tycker man att dom skulle behöva ändras lite. Vad kan man göra med dom? Om man vill utveckla dom, får man det?

Frågorna är Idas och genom ett långt podium längs med lokalen visar hon upp en rad handsydda broderade och mycket konstnärligt utförda tolkningar på hur hon själv kanske skulle vilja se dräkterna, eller experimentera med vad som går eller får göras.

Så här såg det ut på vernissaget av Allt flyter eller Dräktreformationen 2017, nu är det endast ett par dagar kvar – skynda dit! (Foto Kurbits)

Snitt och detaljer från folkdräkternas delar som vi känner dem finns med, men Ida Björs gör ut dem på det sätt hon kommit att arbeta med sina tolkningar av dräkten; blandningen av referenser, material och metoder är som alltid mycket underhållande och givande när det gäller hennes arbete.

Livstycke och kjol av avlagda kläder, nogsamt och fint hopsydda med silkestråd, av Ida Björs. (Foto Kurbits)

Mc-inspirerade byxor av en gammal mockajacka, omsydda till dräktbyxor, av Ida Björs. (Foto Kurbits)

Här ser vi bland annat liv och kjol av utslitna kläder, mestadels strumpor – som hon fäst samman med små silkestrådstygn. Dräktbyxor av en nedmonterad mockajacka med inspiration från en mc-byxa, och inte minst den fantastiska Sverjejackan; vändbar handsydd quiltad jacka stoppad med bomullsvadd, med fantastiska broderier av djur. Ida har hämtat inspiration från japanska Sukajan, souvernirjackor.

Sverjejackan, av Ida Björs. Vändbar handsydd quiltad jacka i blå duchesse med passpoaler och i grönt och kärsbarsskalsfärgat siden. Broderier av lodjur, järv och huggorm. (Foto Kurbits)

Det är vackert och mycket fint gjort också ur respekt för materialet. Gå och se hennes arbete nära – hennes detaljer är finurliga, träffsäkra och fyllda med en massa kunskap. Ida har dessutom fyllt på med kunskap från andra kring dräkterna – i utställningen finns en mängd av hennes egna skisser, det är roligt att följa hennes arbete från skiss till färdigt resultat.

Ida Björs är även en skicklig illustratör och avänder också skisserna i sin utställning, här på papper och också måleri på siden i sjalar. (Foto Kurbits)

Och dessutom har hon frågat sin omgivning om deras inställning till folkdräkter, det är intressanta svar och det väcker tankar kring bärandet av dräkt och synen på vad en folkdräkt är och kan vara.

Fram till och med lördag finns Allt flyter eller Dräktreformationen 2017 på plats, gå och se om du har möjlighet!

Sverjejackans imponerande baskida också. Gå och se! (Foto Kurbits)

The post Gå och Se! Ida Björs dräktreformation appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Fram till söndag denna vecka finns möjlighet att se utställningen Bårder, av Kristine Thenman, på Kaleido Konsthantverk i Uppsala. Jag tar sportlov så jag har tyvärr inte möjlighet att se Kristines verk, vilket jag tycker är synd då jag verkligen gillar hennes formspråk och arbeten. Hon beskriver själv sin formvärld som ”en slags kurbits möter bamse”, vilket både är roligt och sant, hon har experimenterat i den riktningen en tid och det är intressant att hon finlirar och förfinar.

På Kaleido visar hon arbeten i brun lergodslera – som hon effektivt blandar med guld, masonit, rep, tapet och dekorplast – hennes kollage växer ut över väggarna föreställer jag mig. Inte minst för att hon så effektfullt använder sig av schablonmålade mönster direkt på väggarna i utställningen.

Detalj från arbetet Droppar av guld av Kristine Thenman, just nu aktuell p Kaleido i Uppsala. Här syns lergodslera, loppisköpt äggkopp i trä och schablonmålning. (Foto Kristine Thenman)

Kristine Thenman arbetar mycket med två- och tredimensionella former, hon blandar modigt material och uttryck, och landar även i olika format/föremål: väggdekorer, skulpturer, gökur (helt fantastiska! åh vad jag har önskat mig ett sådant! se själv, här!) och inte minst bruksföremål. Hennes kombinationer är ljuvliga och underfundiga tycker jag.

En så fin bild som lite beskriver materialen som jag föreställer mig det, bilden är lånad från Kristine Thenmans hemsida, där hon även presenterar en mängd övrigt arbete. Just nu är hon aktuell med utställningen Bårder. (Foto Kristine Thenman)

Lite svag för dessa arbetsbilder – här också på temat bårder, just nu det som Kristine Thenman undersöker i pågående utställning. (Foto Kristine Thenman)

På Kaleido är det bården som står i fokus, där den bruna leran samsas med loppisköpta träföremål men ändå tvingas in i en ram i form av bården – denna lilla detalj som finns men som man kanske ändå inte tänker sig gör varken av eller till, tänker jag lite förhastat;

Till skillnad från mönstret, som kan repeteras och breda ut sig åt alla håll i oändlighet, har bården en riktning och fungerar som en gräns som ramar in, definierar slut och döljer skarvar. Bården finns också där för att smycka och förgylla vår omgivning. Jag vill testa bårdens olika funktioner. En del av mina bårder är stora, en del är små. De är långtifrån oändliga, men de skulle kunna bli det …

Bård i lergodslera, av Kristine Thenman på Kaleido just nu. (Foto Kristine Thenman)

Kristine Thenman bor och verkar i Arvika, hon har även haft haft utställningar runt om i landet, och finns alltså att se fram till söndag i Uppsala, ta chansen! Läs mer om hennes arbete här. 

Avslutande, samma bild som i toppen (den beskuren) – tema bårder hos Kaleido i Uppsala just nu alltså. (Foto Kristine Thenman)

The post Kristine Thenman på Kaleido – gå och se! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det går förstås att tävla i mycket, men få saker slår en ullspinningstävling – eller vad sägs?! Vet du med dig att du är en hejare på att spinna i ull, var då med  på ullspinnartävling på Skansen 20 augusti, du anmäler dig fram till 21 april. Tävlingen sker i två olika klasser, med slända eller spinnrock.

Spinnrocka loss! 20 augusti hålls ullspinnartävling på Skansen i kategorierna slända eller spinnrock. Spinner du längst? Anmäl dig! (Foto Slöjd Stockholm)

Alla deltagare tar med sina egna kardor eller ullkammar, slända eller spinnrock. Ull delas ut på plats. Inför publik och en jury spinner ni sedan och det entrådiga garnet bedöms sedan utifrån längd, snodd, vikt och hållfasthet. Tävlingen arrangeras av Slöjd Stockholm och Skansen.

Mer information, anmälningsförfarande samt program finns här.

The post Är du en hejare på spinnrock? Var med i ullspinnartävling! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Här är ett supertips till alla som befinner sig i Stockholm och på Konstfack på imorgon onsdag – ta chansen att lyssna på Britta Marakatt-Labba! En av våra stora samtida konstnärer med både textil och broderi som uttryck och tekniker. Britta Marakatt-Labba är professor i konsthantverk på Kautokeino högskola i Nordnorge, doktor vid humanistiska fakulteten vid Umeå Universitet och – det är tycker jag är så oerhört spännande! – i år även Sápmis och Sveriges representant på konstbiennalen Documenta 2017.

Hon ställer ut både i Kassel och Aten under de hundra dagarna som den internationella konsthändelsen äger rum.

Hör Britta Marakatt-Labba prata på Konstfack imorgon! Hon är bla aktuell som Sápmis och Sveriges representant på Documenta 2017 och en mycket intressant konstnär med bla broderiet som uttryck. (Foto Konstfack)

Onsdag 22 mars finns hon på Konstfack, så här skriver man från skolans håll om föreläsningen – och här finns mer information.

Trådarna som flätas samman i Britta Marakatt-Labbas konst är många – samisk kosmologi, skapelseberättelser och religionshistoria; myter, sägner och föreställningar ur samisk kultur; politiska samtidsallegorier; ekologi, miljö, klimatfrågan och konflikter mellan natur och kultur; scener ur samisk och nordkalottsk vardag där rendrift och årstidernas rytmer är självklara grundackord; självbiografiska och personliga händelser och hågkomster; reflektioner kring skandinavisk kolonialism och urfolks öden och identiteter; basala mänskliga relationer; glimrande betraktelser över livets förgänglighet och en storartad självlysande förundran inför tillvaron och människans plats i universum, och, inte minst, naturen, storslagen, gränslös, överväldigande; fjällvidderna, skogarna, tundran, den väldiga gnistrande stjärnklara intensiva arktiska vinternatthimlen.” (Ur Jan-Erik Lundströms bok Broderade Berättelser om Britta Marakatt-Labbas konst.

Bilden i inläggets topp är hämtad härifrån>>

The post Britta Marakatt-Labba på Konstfack appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

För en tid sedan berättade Textilmuseet i Borås att ingen mindre än Faig Ahmed kommer att ställa ut på museet. Och det snart! Redan 6 maj öppnar hans första separatutställning i Norden. Faig Ahmed är konstnär och skulptör från Azerbajdzjan och arbetar främst med mattor och vävning.

Hans sätt att använda de traditionella vävarna och mönstren för att förvandla dem och bearbeta om dem har blivit mycket uppmärksammade de senaste åren och jag tycker att han är så oerhört spännande i sättet att blanda traditionella uttryck med samtida symboler.

Virgin, verk av Faig Ahmed, som är aktuell med en separatutställning på Textilmuseet i maj, superspännande! (Foto Fakhriyya Mammadova)

Utställningen heter Ekvation och pågår fram till 24 september, så i vår och sommar är vi många som får vallfärda till Borås. En extra spännande tvist på utställningen är att han vistats i Sverige under 2016 och därmed inspirerats och fördjupat sig i den nordiska mönstertradtionen, jag är mycket nyfiken på om och hur det kan ta sig uttryck i hans spännande mönstervärld.

Coherency, av Faig Ahmed.( Foto Faig Ahmed)

Här är endast ett par exempel på hans tidigare arbeten, se mer på hans sajt! 

The post Faig Ahmed kommer till Textilmuseet! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Den har varit på plats ett tag nu, Cilla Ramneks pågående separatutställning Rum är tid, på Berg Gallery i Stockholm. Jag var där vid öppningen och vi var många som fascinerat tog del av Cilla Ramneks skapade värld som innehåller tankar, påståenden, idéer och intryck – allt samlat i material och metoder som är just hennes egna. Cillas formspråk liknar ingen annans, och det hon tar sig an blir omisskänneligt hennes, även om det är olika material eller tekniker hon ger sig i kast med. Detta gick med tydlighet att få en inblick i förrförra året då hennes fantastiska bok Från ateljén – en bok om att göra kom ut, fortfarande en inspirationskälla.

Cilla Ramnek själv framför väggen med verken Organiserade intryck, i utställningen Rum är tid, som visas på Berg Gallery i Stockholm just nu. (Foto Berg Gallery)

På Berg Gallery visar hon objekt – ofta hopsatta eller på olika sätt iallafall sammanfogade – collage av material, textil, stickat, och tryck. Hon berättade att hon hittat stora räkneböcker från tidigt 1900-tal, med rutor och ränder för bokföring, och det är dem hon utgått ifrån när hon skapat digitaltrycken Organiserade intryck #1-#18, i liten upplaga.

Organiserade intryck #11, Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

Hennes lekfulla test av var färgerna, mönstren och motiven kan ta vägen delvis begränsat av rutorna, delvis givet överdrivet stora ramar utifrån papperets storlek. Räkneböckernas uppgift blev en helt annan och det är förstås en av Cilla Ramneks styrkor – att se över något med nya ögon, att ta hand om eller hitta på nya användningsområden. Hon beskriver det själv i utställningens text som består av ett antal rubriker, med första ingången ”kortfattad inbjudan till förståelse”:

Lost and found. Mitt arbete skall i mina egna ögon ge intrycket av något jag hittat, snarare än något jag gjort. Pärlorna, teckningarna, applikationerna och objekten. Jag betraktar dem som ett slags fyndigheter, i vilka värdet kan tänkas variera. Men faktum kvarstår, jag hittade dem.

Ett av mina favoritverk; Collection. Samlandet, ihopsättandet och vad det gör för detaljerna men också för helheten. Här gick tankarna till de knyten med ägodelar som finns i stadsrummet numera, spår av människor vi möter varje dag som samlat ihop sina saker, eller de saker som fick plats eller kom med. (Foto Berg Gallery)

Cabin Fever, av Cilla Ramnek på Berg Gallery just nu. (Foto Berg Gallery)

Utställningen Rum är tid rör många tankar kring material och teknik, hur gör man när man gör och varför gör man? Jag har ju haft goda turen att få prata just görande med Cilla i Görbart, en podd om handgjort skapande, där jag och Erika Åberg vrider och vänder på frågan. Lyssna gärna på vad Cilla har att säga om sitt eget skapande; vi pratade bland annat om dessa kloka ord:

… jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag. Att göra är inte samma sak som att få gjort, det gäller att se skillnaden här …

Görbartavsnittet finns här. 

Comfort, av Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

Och ta möjligheten att se Rum är tid om du kan! Det är en spännande, inspirerande utställning som kombinerar material med tankegods, som ofta blir man intellektuellt stimulerad av att umgås med Cilla Ramneks verk och värld. Utställningen pågår till 22 april.

Cabin Love, nästat, sytt, kombinerat av Cilla Ramnek. (Foto Berg Gallery)

The post Rum är tid: Cilla Ramnek på Berg Gallery just nu appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En riktigt Glad Påsk önskar jag idag och för resten av påskledigheten! Hoppas du äter många ägg, färgar många ägg och framförallt – har en lugn och fin ledighet. Som traditionen nästan bjuder visar jag ägg från den fantastiska Karin Ferner, gjorda för ett antal år sedan nu, dessa fanns på Svensk Slöjd.

Karin Ferners broderade påskägg är en Kurbitstradition numera, visst är de fina? (Foto Maria Högberg)

Vill du se mer av Karins ägg finns de nya varianter på Svensk Hemslöjd i Stockholm just nu – och där är det gott att hålla lite utkik efter nyheter från Karin Ferner framöver också…mer information om det kommer!

Bild från Svensk Hemslöjd, där mer av Karin Ferners ägg finns just nu. (Foto Svensk Hemslöjd)

En skön påsk önskar jag!

The post Glad Påsk önskar Kurbits! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.