Flera i mitt nätverk har uppmärksammat mig på att det här är en viktig och sevärd utställning, många röster har hörts om ingångar i Den nya kartan som vanligtvis inte inte görs eller diskuteras. Jag var i Malmö för ett par veckor sedan och hade då möjlighet att själv kort besöka Form/Design Centrum och då alltså också utställningen Den nya kartan. Och kan kan inte annat än hålla med. Om hantverk, produktionsvillkor, hållbarhet, samarbeten, nya försörjningsmodeller och formgivning är något som är viktigt är det här en viktig utställning för dig.

Alla produkter som är gjorda till den pågående utställningen Den nya kartan, på Form/Design Center just nu. 24 formgivare, 24 tillverkare. Gå och se! (Foto Den nya kartan)

För här provar man inte bara på nya konstellationer och nya samarbeten, 24 formgivare har förts ihop med 24 tillverkare, här utprovas också en ny modell för samarbete. Det tycker jag är en av de viktigaste ingångarna. En ny samarbetsmodell. Curatorn Jenny Nordberg skriver att modellen handlar om att ta gemensamt ansvar för att bibehålla den produktion som finns. Och det görs på ett nytt sätt: Den nya kartan bygger på att båda parter – tillverkare och producent –  går in med samma insats och därför också delar lika på vinsten:

Modellen syftar också till att hitta en mer rättvis ekonomisk fördelning mellan formgivare och tillverkare. Den royaltyfördelning som ofta förekommer inom designvärlden bygger enligt många på ett föråldrat synsätt. Fördelningen fungerade bra när produktionsvolymerna var omfattande och den storskaliga industrin blomstrade. Det vi nu behöver är en modell som är mer anpassad efter dagens produktion som i större grad består av fler serier med färre tillverkade exemplar.

Petra Lilja och Wallåkra Stenkärlsfabrik, Den nya kartan. Form/Design Center just nu. (foto Den nya kartan)

Den nya kartan har producerats av Form/Design Center och curatorn Jenny Nordberg och har också som syfte att visa på den potential som finns och att det är fullt möjligt att tillverka och producera lokalt. En ny modell och en närprincipsmetod alltså. Det är också en utställning om lokal produktion, något som har blivit mer och mer aktuellt för oss på senare år. Ecocraft i Jönköping var tidiga på temat, redan 2009, här är mer fokus på själva formgivningen och tillverkningsprocessen, men det lirar i samma anda. Också här uttrycker sig Jenny Nordberg utmärkt när hon förklarar:

Den Nya Kartan är en nulägesbeskrivning av möjligheterna med lokala samarbeten i en tid då många tror att svensk produktion är död. Är det möjligt att de prylar, möbler och objekt vi konsumerar också skulle kunna produceras lokalt? Eller ska vi fortsätta skicka containrar fulla med smörknivar hit från andra sidan jorden? Finns det någon tillverkningskompetens kvar här i Sverige och Skåne, eller har den kunskapen gått förlorad? Att platsen och deltagarnas hemvist är Skåne är ett medvetet val för att visa styrkan i vad en så geografiskt begränsad plats kan åstadkomma. Även utställningsarkitekturen är förankrad i Skåne. Stora delar av podieformationerna är indränkta i olika ”marinader” som tillverkats av typiskt skånska råvaror såsom kalk, raps, rödkål, alger och blåhallon.

Mats Theselius och Pearl Microphones, Den nya kartan på Form/Design Center. (Foto Den nya kartan)

Alla föremål som tillverkats till utställningen finns också att köpa i Den nya kartans webbshop. Utställningen öppnade alltså för ett par veckor sedan, skynda dig till Form/Design Center om du har möjlighet, fram till 15 november har du tid. Men inte nog med det, Den nya kartan kommer också att visas på Nationalmuseum i Stockholm och på Vandalorum i Värnamo framöver.

Det här är en sevärd uppelvelse, men inte endast ur estetiskt perspektiv, den väcker frågor som vi behöver diskutera i större utsträckning just nu. Tidigare har vi sett liknande exempel på just distributionsekonomi och sätt att omfördela och omstrukturera de kreativa produktionerna, i samband med den här utställningen nämns också projekten Örnsbergsauktionen, The Last Edition och The Fifty Fifty Projects, alla tre mycket bra exempel.  Det här inlägget presenterar främst Den nya kartan som teoretisk bas och som ett sätt att arbeta vidare med tankeprocesserna.

I ett nästa inlägg kommer det mer om de faktiska samarbetena som skett, främst sett ur ett av de 24 exemplen. Håll till godo!

Studiotrojka och Jonas Larsen, Den nya kartan. (Foto Den nya kartan)

Bilden i inläggets topp: Louise Hederström + Studio Carina Grefmar

The post Intro: Den nya kartan som samarbetsmodell appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Häromdagen skrev jag om den pågående utställningen Den nya kartan på Form/Design Center (här) – där undersökningarna för nya samarbetsmodeller, bland de 24 formgivarna och 24 producenterna stått i första rummet. De medverkande har alla blivit matchade med varandra utifrån kriterier av samhörighet, samverkan, materialval eller kanske också med hjälp av inspiration och lust. När jag tidigare i höst var i Malmö fick jag veta att det är curatorn Jenny Nordberg som i mycket stått för matchningen av de lokala aktörerna – alla deltagare är verksamma i regionen. 

Fyrkantsask med inspiration från kolen, av Kajsa Willner, tillverkad av AC Snickerier. (Foto Den nya kartan)

För en tid sedan hörde en av deltagarna av sig, Kajsa Willner, som tidigare bland annat gjort den fina Snickerboa chair, och berättade om sitt projekt och sitt samarbete  i Den nya kartan. Hon kallar arbetet Kol, och den motsägelse som finns i ett material som har så mycket svärta, smuts och skitighet och att det samtidigt, som hon skriver, kan upplevas så fantastiskt vackert. Tillverkare av Kajsa Willners produkter är AC Snickeri, som arbetat med svart mdf och tillsammans har de skapat Kajsas askar och ett sidobord. Så här berättar Kajsa om sin ingång i materialet:

Förbränning av kol är en betydande orsak till koldioxidutsläpp. Trots det ökar användningen av kol och ökningen väntas fortsätta. Mitt projekt är inspirerat av kol med dess vackra skimrande yta som står i kontrast till materialets förödande konsekvenser för både människa och jord. När jag utvecklade det här konceptet blev jag fascinerad av de många historier som materialet bär med sig. 
Det hårda livet i kolgruvorna (som här i Skåne i Höganäs), innovation, utveckling, bränsle eller bara det faktum att en diamant består av kolatomer som är ordnade i ett visst mönster.

AC Snickeri; Marcus Brunström och Christer Alfredsson, och Kajsa Willner, till Den nya kartan. (Foto Den nya kartan)

AC Snickeri har arbetat med en CNC-fräs (okej, jag var tvungen att googla) och tagit fram runda och fyrkantiga askar, samt ett sidobord. Ett av de krav som fanns från Form/Design Center var att produkterna skulle finnas i deras shop och webbshop till försäljning, det skulle bli säljbara produkter. Här finns alla produkter listade. 

Tankarna kring nya sätt att producera och färdigställa produkter kommer att visas vidare i utställningsform framöver, fram till 12 november finns det möjlighet att se utställningen i Malmö, efter det vandrar den vidare till Nationalmuseum i Stockholm samt i Vandalorum i Värnamo.

Runtask, Kajsa Willner. (Foto Den nya kartan)

Här är alla 24 par deltagare nedan, i Den nya kartan; håll utkik inte bara efter denna utställning, utan också de resultat som jag tänker att den förhoppningsvis för med sig. Att tänka i nya banor kring möjligheterna till lokala samarbeten. Det kallas också en nulägesbeskrivning och det tycker jag är en vettig ingång, att stanna upp och se vad som är aktuellt eller vad som gäller just nu.

Idag lever svensk produktion farligt – är det möjligt att vända den trenden, att istället för att låta produktionen ske långt borta, tillverka lokalt? Initiativ som dessa pekar på möjligheter och vägar framåt. Här följer alla samarbeten som varit aktuella i Den nya kartan – har du möjlighet att se denna utställning, gör det!

Alla Kajsa Willners produkter, askar och sidobord i mdf-board med inspriation från materialet kol. (Foto Den nya kartan)

Liv Andersson – Blommiga Gredelina
Glen Baghurst – M & E Ohlssons Klockgjuteri
Patrik Bengtsson – Genarps Lådfabrik
Stefan Borselius – R1 Svarvare
Mats Karlsson – Lasertech Haker & Co
Jon Ek – Jakob Eklund
Lovisa Hansson – Njudung Snickerier
Maria E Harrysson – Skillinge Emalj
Louise Hederström – Studio Carina Grefmar
Lisa Hilland – Kullaro
Swedish Ninja – Carsten Nilsson
Olof Kolte – Play Them Drums
Milan Kosovic – Thomas Alexandersson
Andréason och Leibel – Humi-Glas
Petra Lilja – Wallåkra Stenkärlsfabrik
Jonas Lindvall – Tylena
Sophia Lithell – Herman Andersson Plåt
Sara Robertsson – Rosengrens Gjuteri
Lycke von Schantz – Elobina
Stoft – Zol Art
Studiotrojka – Jonas Larsen
Mats Theselius – Pearl Microphones
Lena Willhammar – Minas Chokladstudio
Kajsa Willner – AC Snickeri

The post Den nya kartan: Kajsa Willner och AC Snickerier appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Missa inte att se Eva Davidssons pågående utställning Ishô-dräkt som finns på Konsthantverkarna i Stockholm just nu. Jag blev oväntat tagen,  berörd och mycket inspirerad av Evas sätt att kombinera svenskt  och japanskt dräktbruk med de olika hantverksteknikerna, här i en så välgjord och fin kombination.

Främst den japanska shiboritekniken är använd i de många olika plagg hon presenterar, och se hur fantastiskt fint de smälter ihop med svenska detaljer som dräktliv, broderier och detaljer som virkade muddar och väskor. Exempelvis låter hon också traditionellt rosentyg bli shiborifärgat, ett ljuvt möte som resulterar i en vacker kimonojacka.

Dräkter som alla varvar japanska shiboritekniker, färger och snitt på kläder med svenska dräktdelar, färgställningar och tekniker. Eva Davidsson ligger bakom utställningen Ishô-dräkt på Konsthantverkarna just nu. (Foto Kurbits)

Det blir aldrig för mycket eller för övertydligt, istället lågmält och mycket vackert. Häpen över resultatet och de många olika ingångarna i de fyra grupperna av plagg. I utställningen finns en text från Eva, som jag tycker säger mycket om hur ett sådant här möte kan komma till stånd, när ens specialkunskap och intresse får fritt spelrum och tillåts landa i frågan ”tänk om?”

Under en period reste jag ofta till Dalarna. För en textilintresserad person är det lätt att fascineras av dalarnas folkdräkter och alla de plaggdelar de består av. Jag älskar blandningen av mönster och färg. Rutigt, blommigt och randigt på en gång. Rött, grönt, gult och rosa. Kombinationen av tekniker och material. Under samma period studerade jag japansk dräkt på Stockholms universitet och gjorde en resa till Japan. Intressant nog finns många beröringspunkter mellan hur man klädde sig förr i Sverige och Japan. Givetvis också många skillnader. I Japan var ullfibern länge helt okänd. Likaså teknikerna stickning och virkning. Jag började fundera på hur plagg skulle sett ut om de båda kulturerna tidigt hade haft kontakt. Hur hade japanska mönster applicerats på svenska dräktsnitt? Hur hade i Sverige vanligt förekommande material och tekniker använts i Japansk dräkt?

Utställningen består av olika grupperingar av dräkter, alla där blandningen av japanskt och svenskt genomsyrar hantverket. (Foto Kurbits)

Blus, snörliv och sjal i shiboriteknik, visst känner vi igen dräkten fastän färgställningarna och teknikerna är andra än de konventionella? Av Eva Davidsson just nu. (Foto Kurbits)

Även om upplevelsen av dessa dräkter först och främst är just beundran över det vackra och okonventionella i tekniker och blandning tar också utställningen hand om en alltför aktuell fråga just nu på ett tydligt och mycket vänligt vis: det finns inget som är helt svenskt i vår dräktkultur eller folkkonsttradition, vi ingår precis som överallt annars i en global gemenskap där vi tillåts blanda och ge av våra kulturer.

Mycket av det vi kanske upplever som just traditionellt svenskt är oftast det som är allra mest förekommande i estetik och uttryck över världen. När tekniker och traditioner ligger så nära till hands förenas exempelvis japanska mönster på det lättaste vis på svenskt dräktsnitt. Det ser vi ju med egna ögon i det här exemplet, även om det inte är något vi sett tidigare, eller hur?

Gammalt folkdräktsliv från Rättvik, i kombination med tvåfärgsvirkade muddar. Av Eva Davidsson, ur Ishô-dräkt. (Foto Kurbits)

Kjol i sachikoteknik, muddar i tvåfärgsvirkning och jacka i shibori och maskinstickning. Längst bak broderad kimonojacka med traditionellt midjeband, obiage, i siden och ullsjalar. (Foto Kurbits)

Dräktdelar för herrar, jacka i ull och alpacka med virkade ärmar, av Eva Davidsson. (Foto Kurbits)

Av Eva Davidsson har vi tidigare bland annat sett hennes uppskattade och populära lampor, se här. Det är dock första gången som jag ser den här delen av hennes hantverk och kunnande, och jag hoppas verkligen att den här utställningen får möta fler ute i landet, får landa på fler ställen, det är den värd. Passa på ni som bor i eller har vägarna förbi Stockholm, utställningen på Konsthantverkarna är öppen till onsdag 28 oktober.

Tvåfärgsvirkade skor i ull, av Eva Davidsson. (Foto Kurbits)

Detalj av en av Eva Davidssons dräkter, där kimonoblusen är gjord i hampa med broderier på. Resten av dräkten har kjol och skärp i shiboriteknik i ull, liksom muddarna som är gjorda iktatteknik och stickning. (Foto Kurbits)

The post Svenskt och japanskt dräktbruk i berörande blandning appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Besök Lina Sofia Lundins utställning Permanent Investigations på Handarbetets Vänner ni som kan, jag var där häromdagen och såg hennes ambitiösa pågående arbete. Jag kollade in utställningen bland annat eftersom Lina Sofia Lundin är vår nästa Formfrukostgäst, samtalsserien jag leder med Stefan Nilsson på utvalda tisdagar i höst, se här. Mycket av hennes utställning handlar om den process som framställande av material faktiskt innebär – från sådd till skörd och bearbetning. Men också kring våra vanor och föreställningar om vad materialet är värt, och hur det uppträder.

Hon använder sig av linet men också av olika komponenter i sitt tidigare experimenterande i naturlig färgning, där komposten, matrester och annat i hennes omgivning får ingå. Utställningen är ett sätt att föra diskussionen och dessa tankegångar framåt.

Daily dyes, verk av Lina Sofia Lundin där hon klätt in sitt kök och lagat mat som vanligt. Fläckarna avslöjar matvanor och rörelsemönster! Matlagningen redovisas i en film bredvid köket och verket ingår i hennes pågående utställning Permanent Investigations på Handarbetets Vänner just nu. (Foto Kurbits)

Hon knyter alltså an till sitt tidigare projekt färgningmanifestet, som jag skrivit en hel del om, se här.  Detta illustreras tydligt i utställningsform i verket Daily dyes, där hon klätt in sitt kök och låtit matrester och fläckar färgas av på tyget. Detta redovisas också i den film som finns i utställningen. Just närheten till allsorts material, mat också i det här fallet, och ingredienser är en genomgående tråd i Lina Sofias utställning.

Hon vrider och vänder på sin egen plats och sina egna förutsättningar för att se om det går att komma fram till lösningar och metoder som på sikt kan användas i större skala. Utställningens namn är passande, Permanent Investigations signalerar ett ständigt och nyfiket sökande efter hållbara metoder, konstnärliga uttryck och cirkulära flöden som någonstans alltid mynnar ut i en ambition till förändring, förbättring och på något spännande vis världsförändring. Hon är ambitiös och det gillar jag.

Permanent Investigations innehåller en rad olika experiment som textilkonstnären Lina Sofia Lundin presenterar för oss – exempelvis hur mycket lin som behövs för en uppsättning kläder. Eller hur två olika plagg (en handsydd linskjorta och en t-shirt från H&M) reagerar olika efter nedgrävning i slam i koppargruva i två år. Visas på Handarbetets Vänner just nu. (Foto Kurbits)

Det relativt nystartade projektet Seed to Garment är ytterligare ett exempel på detta, där hon under detta år odlar sitt eget lin för att tillverka en uppsättning kläder. Hur stor linåker krävs för att kunna sy sina egna kläder? Och vad är i det perspektivet ett plagg värt? Frågeställningar hon arbetar med på ett i allra högsta grad fysiskt undersökande sätt. I utställningen finns en film som dokumenterat hennes arbete med sådd och skörd under året.

Också hennes sätt att arbeta långsiktigt fascinerar mig, det är inte alla som kan vänta exempelvis två år (!) på resultat – men så fungerar det ju ofta när naturen är inblandad. (Två plagg, en handsydd linskjorta och en t-shirt från H&M har grävts ner i två år i slam från Falu koppargruva och redovisas i utställningen)

Lina Sofia Lundin experimenterar med naturligat färgand. Just nu på Handarbetets Vänner! (Foto Christian Åslund)

Textil som ingår i färgstudien Svart naturligtvis, med patinenterad textil där järn och ekollon får bilda olika nyanser beroende på tid och tilläggsmaterial. Lina Sofia Lundin, Permanent Investigations. (Foto Kurbits)

Permanent Investigations är en spännande tankeväckande utställning, gå och se helt enkelt! En rad olika exempel på hur hantverk, permakultur, kultur och material hänger ihop i ett kretslopp som vi alla delvis känner igen. Med hjälp av Lina Sofia Lundin och andra viktiga aktörer inom området, jag tänker främst på nestorn inom naturlig färgning, Jeanette Schäring, får vi bättre och mer kunskap på hur vi är delar i detta kretslopp.

Det är påminnelser som behövs både på ett intellektuellt och fysiskt plan. Att färga sina kläder, att odla sitt material, att ha förmåga att skala upp sin produktion, att ta tillvara den plats där vi bor är viktig och livsavgörande kunskap också 2015, vi har bara glömt bort det.

En hel del av Lina Sofia Lundins palett av material till färgningen finns med i utställningen. Fint att få ha så vackert arbetsmaterial! (Foto Kurbits)

Permanent Investigations är förlängd och visas fram till fredag 7 november, observera öppettiderna – här! Och läs mer om Lina Sofia Lundins olika ingångar och projekt på hennes sajt, här. Och sist men inte minst förstås – boka din plats till 10 november! Då gästar Lina Sofia mig och Stefan Nilsson i vår Formfrukostserie, på Scandic Anglais i Stockholm. Hotellet bjuder på frukost och vi står för intervjun. Formfrukost är gratis men du behöver boka din plats, info@formfrukost.se, mer info här.

The post Nyfiket undersökande i Permanent Investigations appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Viljan att dela med sig av sin kunskap, av sitt kunnande kring sitt hantverk är något av det finaste jag vet. Att vara så nyfiken på och så engagerad i möjligheterna i vad ens material kan ta vägen, ge andra och bidra med, att man är villig att berätta och visa. Självklart finns det andra anledningar att skriva en bok, det fattar jag också, men grundinställningen i en DIY-bok måste ju ändå ligga i viljan att förklara tänker jag.

Och det tänker jag också när jag läser Michael Gärtners superfina bok Lone Wolf Läderarbete. Det är en hantverksbok med ambitioner att göra just det, dela med sig av kunskap inom läderarbetet.

Lone Wolf läderarbeten – en hantverksbok av Michael Gärtner ger allsorts tips och beskrivningar om hur du arbetar själv i läder. Boken är informativ och mycket stilig. Bilderna är tagna av Calle Stoltz, här mycket eländigt återgivna av mig. (Foto Kurbits)

Jag gillar också ämnet, eftersom jag inte sett särskilt många beskrivande böcker om just läderarbete på sistone och jag tror att den är välbehövd och kommer att bli uppskattad för inriktningen, men också för utförandet.

För kolla in här – Michael Gärtner är superpedagogisk, boken syftar att ge grundkunskapen i läder och läderhantverk och den är indelad i fyra delar: läder, teknik, flätning och projekt. Den ger alltså bakgrund i olika ingångar i garvning och hur läder fungerar, här diskuteras också lädertjocklekar och lädertyper. I kapitlet kring teknik finns en rejäl verktygsöversikt, där kantpolerare, huggplatta och gaffelmejsel presenteras, liksom tankar om tillskärning, färgning och lim. Del tre handlar om flätning.

Mitt favoritprojekt, en flätad läderkedja med schackel till ditt fickur. Ur Michael Gärtners bok om läderarbete. (Foto Kurbits)

Till synes superavancerade resultat genomlyses i noggranna skisser och steg för steg, gör en magisk fläta med 5 parter, en piskknut eller rundfläta med 8 kanter vetja! Och sen följer den större delen av boken i kapitlet om projekt. Forftfarande med tydliga steg för steg-beskrivningar i text och bild men varvat med färdiga resultat på fint manér. Det är inspirerande och kunskapsströsslande på en och samma gång.

Många av projekten är baserade på den flätteknik som ingår i kapitel tre, nyckelhållare/plånboksrem, flätade armband och nyckelring. Men steget vidare till plånböcker, myntbörsar, knivfodral, skärp och till och med en väska verkar inte helt omöjligt. En av mina favoriter är den läderrem till fickuret som Michael Gärtner bjuder på, med schackel och flätad läderkedja.

Michael Gärtner själv, självlärd med en skicklig skomakare till far och med mångårig övning har han nära till hantverket. (Foto Calle Stoltz)

Michael Gärtner är själv uppvuxen i sin pappas skomakeri, hans far var en mycket skicklig skomakare. Själv är han självlärd inom läderhantverket och säljer sina handgjorda arbeten under märket Lone Wolf Sweden. Boken inleds med Michaels egen historia, om hans väg in i yrket med läder. Han berättar om att tillverka med egna händer har varit en stark drivkraft för honom, och att han med den här boken vill inspirera till det goda hantverket. Och han skriver så här:

Läderarbete är en konst som ger mersmak och det är bara din fantasi som sätter gränserna. Att inte stressa, att låta arbetet ta tid och att vara noggrann är nyckeln till ett lyckat resultat. Känslan av att själv ha planerat, gjort mallar, tillskurit och sytt till exempel en egen plånbok är obetalbar!

Lone Wolf läderarbete är utgiven av Natur och Kultur, den innehåller 15-talet projekt att göra själv på temat flätor, knutar och sömnad av läder. Författarens ambition att förmedla skaparglädjen i att göra själv är tydlig och genom att skapa själv lär du dig också att uppvärdera den gamla hantverkstraditionen kring läderarbeten. Ytterligare en ambition från läderhantverkaren bakom Lone Wolf. Läs mer om boken här.

Bokens omslag. Utgiven av Natur och Kultur och ute nu – en briljant julklapp till dig själv eller någon som vill lära sig det goda hantverket. En vacker och informativ bok på temat läder helt enkelt! (Foto Calle Stoltz)

The post Lone Wolf läderarbete – en bok om det goda hantverket appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Veckan har passerat i rasande takt, den har bjudit på allt från andra upplagan av Formfrukost och en gerillaslöjdsföreläsning på en inspirerande kulturkonferens i Norrköping. Men den började på Nordiska museet.

I måndags var det äntligen dags för mig och min frilanskollega Erika Åberg att tillsammans med Nordiska museet få hälsa en grupp inbjudna till vår inspirationsdag. Erika och jag har arbetat med konceptet och en rad förberedelser ett bra tag, och det var fantastiskt att äntligen få vara med om det hela.

Ur Textilgalleriets många lådor av textil inspiration, på Nordiska museet. Här syns en flamskväv från sent 1700-tal. (Foto Kurbits)

Vi kunde välkomna en utvald grupp som alla arbetar med inredning,  färg, form, mönster, hantverk, folkkonst och skapande i olika kanaler och på olika sätt. Gemensamt var att vi alla hade frågor kring hem och identitet och olika sätt att kommunicera kring slöjd och handgjort skapande.

Tillsammans med Nordiska museets produktionsavdelning och övriga personal genomförde vi en rundvandring och visningar i den nyöppnade utställningen Rejält Retro, samt fick en guidad tur genom Textilgalleriet och den permanenta utställningen Folkkonst.

Visning i Rejält Retro, utställningens producent Lena Landerberg berättar. (Foto Kurbits)

Vi fick komma bakom kulisserna och nära föremålen och också få förmånen att träffa experter kring konservering, möbelkultur, folkkonst och slöjd.  En av dagens många höjdpunkter var också besöket i konservatorsateljén, där vi hade bett de fyra konservatorerna välja ut ett favoritobjekt till oss.

Ett av de utvalda föremålen i samlingarna, ett par okända tofflor som krävde vidare efterforskning. Vilken cliffhanger! Vem har ägt dem, varför finns de här? Vem har gjort dem? (Foto Kurbits)

Gruppen samlad hos konservatorerna i ateljén på Nordiska museet. (Foto Kurbits)

Diskussionerna kring vad samlingar, folkkonst, möbler och objekt kan användas till idag var många, samtalen leddes också in på hur vi skildrar hemmet i våra kanaler, vilka bilder och vilka föremål som har en plats där. Och vilka som ryms.

Vi samlades kring många av de ämnen som det livsstilsmuseum som  Nordiska ju faktiskt är, och det blev en galet intressant dag förstås också mycket på grund av de engagerade deltagarna.

Ytterligare en höjdpunkt – att få lyssna till dessa två experter: Ulla-Karin Warberg, intendent i folklig möbelkultur, folkkonst och slöjd, samt Johan Knutsson, professor i möbelkultur. De visade några av sina favoritmöbler i utställningen Rejält Retro och oj vad de kunde sätta in oss i mycket intressant! (Foto Kurbits)

Mer inspiration hos konservatorerna, ett kabinettskåp från 1700-talets mitt, förmodligen tillhörande en apotekare på resa. Inklusive en rad lönnfack! (Foto Kurbits)

Folkkonstutställningen är en ständigt återkommande källa till inspiration för oss. För dagen fick vi oss också en guidad tur i den, med medföljande diskussion om hur folkkonsten kan användas idag. (Foto Kurbits)

Tack alla ni som kom och gjorde den här dagen så spännande och rolig! Och stort tack till Nordiska som lät oss härja runt med er inför och under den här dagen, och för att ni arrangerade det praktiska så bra för oss.

Kolla gärna #nm_inspiration för fler inspirationsbilder från dagen! Och här kan du läsa mer om utställningen, vi var på plats när den öppnade.

The post Inspirationsdag på Nordiska museet appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Nej inte kan man nog ändå säga att det är självbetitlat, Tor Cederman och Maria Högberg har inte alls tappat det. Eller en annan tolkning kanske istället innebär att de släppt allt annat för att kunna satsa fullt ut – de bjuder de oavsett på en mycket samspelt, uppspelt och fullmatad utställning, betitlad just Hjärnsläpp, på galleri Främja i Stockholm.

I förgrunden gruppen betitlad En hängiven en, av Maria Högberg. I bakgrunden syns Tor Cedermans mäktiga verk Juninatt i tre delar. Just nu på galleri Främja i Stockholm. (Foto Kurbits)

Jag hann dit under gårdagskvällen och blev glad, uppfylld och lite rörd. Gå och se ni som kan! Hjärnsläpp har öppet endast idag lördag och imorgon söndag, skynda skynda.

Tor Cedermans virkade kantarell i glatt sällskap av, och som man tänker sig, i gott samtal med Maria Högbergs trägubbar. Gå och se deras gemensamma utställning i helgen! (Foto Kurbits)

Ni som läser Kurbits har nog lite koll på Tor Cederman, han har figurerat här med sina askar, sitt julpynt och också sina kuddar tidigare. Här är det verkligen fint att få se hans verk ta plats, för första gången ser jag hans tredelade verk Juninatt I, II, III inta väggen och den är verkligen mäktig.

Symmetrin är imponerande intagande, men hans egna sätt att använda både material och färg gör att intrycket inte blir strikt utan också blir fantasifullt och lekfullt. Att han lyckats matcha alla grytlappar och spetsar gör mig förundrad, och utställningen som helhet mår verkligen bra av hans stora textila väggbonader i kollageteknik.

Maria Högberg visar också kransar i allsorts kombinationer i motiv. Den här heter Kahlo x 2. (Foto Kurbits)

Maria Högberg arbetar med figurer i trä, som ur grovhuggna träbitar växer fram nästan organiskt skulle jag tro, nå, på det sätt att hon klär dem och ger dem liv allteftersom tänker jag. Också i Marias värld är detaljerna a och o, det udda och kantstötta blir här vackert och får mening, porslinet, de flätade och snurrade banden, textilierna, faten och kopparna, allt matchas ihop till en helhet som får magiska undertoner. Det känns som att Marias figurer ska börja prata, eller kanske är det så också på grund av hennes fantastiskt fyndiga titlar.

Hennes figurer grupperas här också så fint, tillsammans och matchar också Tors verk perfekt.

Spännande symmetri är något av en paradgren för Tor Cederman, hans kombinerande av loppisfyndade textilier och egna sydda strukturer och former är egensinnigt och mycket vackert. Här är hans verk också mäktiga i storlek. Väggbonaderna är nygjorda för i år. (Foto Kurbits)

Några tankar kring dessa verk efter ett snabbt besök under gårdagen alltså, gå och se Hjärnsläpp! Den här utställningen är både roande, rolig, stilig och estetisk. Det är två fyndiga och smarta konstnärer som har ett mycket gott utbyte av varandras uttryck, en perfekt matchning som jag hoppas resulterar i fler samarbeten framöver.

Utställningen ligger här. Läs mer om Tor Cedermans arbete här.

Grupperingen av Tors och Marias olika verk är en av utställningens stora behållningar. Deras verk matchar varandra på ett så fint och roligt sätt. Jag tänker mig att Tors mormor på något sätt är med i pratet i just den här grupperingen också, det är bland annat hennes damstrumpor han virkat i, verket heter Vissna drömmar. I bakgrunden Tors väggbonad och i förgrunden Marias skulpturer. (Foto Kurbits)

Detaljrikedomen och påhittigheten i Maria Högbergs verk är påtaglig. Loppisfyndade porslinskoppar samsas med textil och allsorts småkrafs, som Tingeling skulle säga. Ljuvliga figurer som pratar till mig blir resultatet. Gå och se! Det här verket heter Vi kommer för att hälsa på. (Foto Kurbits)

The post Hjärnsläpp: Tor Cederman och Maria Högberg appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Här kommer ett riktigt fint tips till er som har möjlighet att besöka Svensk Hemslöjd i Stockholm ikväll. Butiken gästas nämligen av konstnären och designern Ingela Berntsson, hon är inbjuden av Föreningen för Svensk Hemslöjd och kommer att berätta om sitt arbete som huvudsaklig formgivare av Växbo Lins produkter, Ingela Berntsson står för alla mönster och kvaliteter till väveriet Ingela Berntsson. Och det finns ju ett antal produkter, se här.

Rutig strandråg, ett av Ingela Berntssons första mönster för Växbo Lin. Kom och hör henne berätta om sitt arbete, ikväll på Svensk Hemslöjd i Stockholm. (Foto Växbo Lin)

Ingela är bosatt i Bohuslän där hon som konstnär också målar i akvarell och väver textila bilder. Som formgivare har hon främst arbetat med vävda linnetxtilier, läser jag på, har också ritat kläder, möbler och inredningar. Och även gjort ett antal utställningar tillsammans med företag hon arbetat med.  Hon är utbildad textilkonstnär från HDK och har förutom Växbo också samarbetat med bland annat Yllet, Östergötlands Ullspinneri och Klässbols Linneväveri.

Handduken Bubbel, vävd på fabriken i Växbo, Häslingland, formgiven av Ingela Berntsson. (Foto Växbo Lin)

Växbo Lin startade 1989 och Ingela har varit med sedan dess. I början var produktionen i Växbo, Hälsingland, endast inriktad på spinning, men efter några år startades även ett linneväveri. Eftersom vi är sommarhälsingar i familjen besöker vi Växbo varje år, jag kan varmt rekommendera ett besök!

Växbo Lin har funnits sedan 1989, allt lin vävs i fabriken i Växbo av dussinet vävare. Mönsterdesignen är Ingela Berntssons. (Foto Växbo Lin)

Dessutom har jag ägnat en hel del inlägg åt Växbo på bloggen – här - genom åren eftersom Jacob och Hanna Bruce som äger och driver Växbo Lin är oerhört engagerade, framgångsrika och inspirerande att följa i arbetet med att förvalta men också skapa nytt kring det traditionella materialet och produkterna. Samarbetet mellan dem och Ingela Berntsson är ett lyckokast, och jag tänker att det är något som också Ingela kommer att beröra under kvällens samtal på Svensk Hemslöjd.

Samtalet börjar 18.00, Svensk Hemslöjd ligger på Norrlandsgatan 20 – vi ses där! Läs mer om föreningen för Svensk Hemslöjd här.

Förningsduk från Växbo Lin. (Foto Växbo Lin)

Ytterligare inspiration från Växbo Lin, här syns duken Vargtass. (Foto Växbo Lin)

The post Ingela Berntsson pratar lin, design och Växbo appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En aningen senare än vanligt, men här gott folk, kommer årets julmarknadslista! Här kommer en rad tips till dig som vill få inspiration och stämning inför julen, som vill köpa en eller annan handgjord julklapp. Det är fint att upptäcka att det är mycket som händer runt om i landet inför andra advent och fram till jul.

Har du en julmarknad som du vill ha med här? Mejla mig så uppdaterar jag, frida@kurbits.nu.

Mosskrans av Inga-Britt Ax Ambrosiusson, från Kaleidos julutställning i Uppsala. (Foto Kaleido)

• HDK julmarknad, Göteborg 4-6 december
• Julbazaar på Akademin Valand, Göteborg, 4-5 december
• Nyckelviksskolans julmarknad, Stockholm 6 december
• Adventsöppet i macken, Långhed, Alfta 5 december
• Jul på Fredriksdal, Helsingborg, 4-6 december
• Västerbottens museum, Umeå, 5-6 december
• Schysst jul, Stockholm 5-6 december
• Jamtli julmarknad, Östersund, 4-6 december
• Jul hos Kaleido, Uppsala, tom 10 januari
• Kapsylens julmarknad, Stockholm, 5-6 december och alla nästkommande adventhelger
• Skansens julmarknad, Stockholm, 5-6 december och alla nästkommande adventhelger:
• Julmarknad i Sigtuna,  5-6 december och alla nästkommande adventhelger
• Julmarknad på Capellagården, Öland 6 december
• Julmarknad på Hantverksföreningen Knut, Bagarmossen 6 december
• Handarbetets Vänner, Stockholm 12-13 december
• Röda Sten, Göteborg, 11-13 december
• Julmarknad på Färgfabriken, Stockholm 11-12 december
• Forsbergs julmarknad, Stockholm, 12 december
• Beckmans julmarknad, Stockholm, 12-13 december
• Julmarknad i St Gertrud, Malmö, 12-13 december
• Midvinteröppet i Alfta kvarn, Alfta, 18-20 december
• Skokartongsappellen, över hela landet, fram till 24 december

HDKs julmarknad, 4-6 december i Göteborg.

Louise Lo Tuvesson medverkar på HDKs julmarknad i Göteborg, öppnar idag. (Foto Louise Lo Tuvesson)

The post God julmarknadsstämning! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det här mina vänner, har varit en av höstens  kreativa inspirationskällor. Möt boken Från ateljén – en bok om att göra, av Cilla Ramnek. Den har varit ute ett tag och jag har gottat mig av och till en tid nu. Det är en stor bok till storleken och den är bläddervänlig, inte bara i sitt format förstås (35 cm hög! Och med härligt tunt blädderpapper) utan i sin förmedling av en kreativ process som är spännande och rolig att ta få ta del av. Författaren, tillika konstnären Cilla Ramnek bjuder på hela spannet av kreativitet – från själva frågasättandet av görandet i sig, till sina egna alster och hur det går till när det blir vad det blir.

Det är inte helt sanningsenligt att planer saknas, men jag försöker vara kvar i det som är pågående, i själva processen, så länge jag kan. Och jag har en förkärlek till det ofullgångna, fascineras av halvfärdiga arbeten. I andrahandsaffärer kan man ofta hitta till exempel broderier eller virkningar som inte fullbordats, projekt som av en eller annan anledning stannat av. Det händer att jag fortsätter på någon annans arbete, och kanske inte heller blir färdig, jag ser det som en slags stafett av bästa slag. Att göra är inte samma sak som att få gjort, det gäller att se skillnaden här …

Pardörrar från sluteta av 1800-talet som målats gula. Röd ram av blombladsliknande former utmed dörrlisten. Färgrester fanns inom räckhåll och målningen var ett infall som blev långlivat. Cilla Ramnek berättar om sitt görande i boken Från ateljén – en bok om att göra. (Foto uppslag ur boken, alla bilder är tagna av Patric Johansson, avfotograferade på taffligt vis av Kurbits)

Cilla Ramnek beskriver sig som konstnär och kreatör, hon former, undervisar, inreder, stylar och har haft utställningar i Stockholm, Paris och Moskva.  Hon också gjort flera offentliga gestaltningar, och så var hon en av dem som låg bakom utställningen Home Sweet Home på Liljevalchs för ett par år sedan. Tilläggas ska också att hon är adjungerad professor i textil på Konstfack och kreatör på Svenskt Tenn. Hon har ett kreativt formspråk med smittande användning av mönster och färger. Hon använder också en spännande mix av material – textil, pärlor, tusch, applikationer, quiltning, mosaik – allt ryms i hennes mönstervärld.

Cilla Ramnek, som ligger bakom boken Från ateljén – en bok om att göra. Verket bakom Cilla är gjort i pärlor, jomenvisst så stiligt! (Foto Patric Johansson)

Det kanske också är just därför som det är så inspirerande att ta del av hennes bok om görande. Att det i detta finns en kompetent och erfaren konstnär, som ju åstadkommit mycket uppmärksammat och uppskattat i sitt uttryck och i konstnärliga gestaltning, som samtidigt har en så driven process av att prova, låta avgränsningar styra, ge styrfart åt olika strategier för att så att säga konsultera sin kreativa process om framsteg och framåtskridande.

Objekt/fåtölj Lennart Jönsson från Sjöbo brukade sitta här, 2006. Verk av Cilla Ramnek, bemålat med akrylfärg. (Foto Patric Johansson/Kurbits)

Vanligen tänker vi oss kanske just den kreativa processen som något från ovan, något i inspirationsväg som liksom kommer till och som underförstått finns hos en utvald skara. Så är det kanske förvisso, men att som läsare och som betraktare av Cillas bok och konst få följa med så att säga bakom kulisserna är en ren fröjd och kanske bonus då. Få veta mer om hur det går till och vad som händer kring själva görandet liksom. ”Där bestämde jag mig för att min konstnärliga uppgift är att Göra, inte egentligen att göra Bra. Om det jag gör är bra, mindre bra eller dåligt är underordnat själva görandet” – berättar hon om en punkt i sitt konstnärskap när görandet så att säga kom till henne.

Och i samma anda beskriver hon det så här i boken, jag älskar det här förhållningssättet:

Jag gör upp spelregler och de kan se ut på många olika sätt, ”jag får bara använda mig av de pennor som ligger i den här förpackningen”, ”jag får bara utgå från material jag hittar i den här mataffären”, ”bara det som ligger på den här hyllan”  och så vidare och så vidare. Under arbetets gång kan jag vila i de uppställda villkoren och slipper ägna onödig energi åt att fundera över om det blir ”bra eller dåligt”

Pågående arbete, tuschteckning på tuskaftvävt oblekt bomull. Knappar och vävda band, helheten till höger, av Cilla Ramnek. (Foto Patric Johansson/Kurbits)

Det här är en bok som tål att användas, läsas och bläddras i, den går att citera i en rad olika sammanhang – jag rekommenderar er helt enkelt att läsa den, önska er den i julklapp eller ge bort den till någon skapande människa. Boken bjuder på vackra bilder, inspirerande ingångar till material och tekniker – men läs den också! Bilderna får fokus i bläddringen i bokens formgivning, själva berättelserna finns i bildernas texter och de är roliga, matnyttiga, informativa och inspirerande också dem. Jag tänker mig att det också är en trösterik bok, en kompis att hålla i handen om själva den kreativa processen gått i stå eller hamnat på avvägar:

Konstnärlig frihet kan verka enbart som en tillgång: ”Att få göra vad man vill” är inte bara enkelt. För egen del söker jag alltid något att förhålla mig till, förutsättningar att relatera till, ha en dialog med. Jag börjar sällan med ett vitt papper. Den totala friheten kan också vara den totala tomheten och det skrämmer snarare än inspirerar mig

Från ateljén – en bok om att göra, av Cilla Ramnek. (foto Patric Johansson)

Alltså. Från ateljén – en bok om att göra av Cilla Ramnek, utgiven på Natur och Kultur,  låna den på biblioteket, bläddra i den, läs hos en vän eller köp – ta iallafall del av den, du som är intresserad av kreativa skapandeprocesser och hur det kan vara att göra med större fokus på mer än att göra just bra.

The post Julklappstips: Från ateljén – en bok om att göra appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag är det dags för vår fjärde Formfrukost, där jag och trendexperten Stefan Nilsson får möjlighet att träffa och prata med intressanta människor inom områdena slöjd, hantverk och design och formgivning. Till denna vår fjärde har vi bjudit in Tärnsjö Garveri och får då träffa Simon Hjälte som är creative director på företaget.

Tärnsjö Garveri står i fokus i vår fjärde Formfrukost, vi gästas av Simon Hjälte från företaget. (Foto Tärnsjö Garveri)

Tärnsjö Garveri grundades 1873 och ligger fortfarande kvar i Tärnsjö, Uppland, där de hämtar råmaterial med en radie om sex mil. Samtidigt har de stora internationella och exklusiva samarbeten och är ett av världens få garverier som fortfarande garvar läder vegetabilt.

En av verkstäderna på Tärnsjö Garveri, som ligger i Tärnsjö, Uppland. På samma plats sedan 1873. (Foto Tärnsjö Garveri)

Vi vill veta mer om hantverket de utövar, hur de arbetar från ax till limpa och hur de förvaltar sin historia. Och inte minst – hur hänger de med i samtiden och framtiden? Hur lokalt och globalt behöver de tänka, hur behåller de hantverket och samtidigt möter massproduktionens krav?

Välkommen till Formfrukost på Scandic Anglais i Stockholm, 8.00-9.00. Frukosten serveras i nyrenoverade Bar Anglais från 8.00, där vi också pratar med vår gäst från 8.15. Hoppas vi ses!

En av många beredda och färdigställda produkter från Tärnsjö Garveri – välkommen att höra mer om processen på Formfrukost på tisdag! (Foto Tärnsjö Garveri)

The post Välkommen till Formfrukost#4: Tärnsjö Garveri appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

En julhälsning kommer här från konstnären Tor Cederman i form av en gran fylld med – ja men just! – grytlappar och virkade dukar. Den här fantastiskt fint pyntade julgranen som mäter cirka 3,5 meter, har varit placerad i Berlin på de nordiska ambassaderna, hans installation med gran och andra verk kallar han Virkade vinterdrömmar.

Virkade vinterdrömmar – en installation i Berlin med denna virkade dröm till gran i fokus. Av Tor Cederman. (Foto Tor Cederman)

Tor har också varit på plats och hållit workshops i julpynt för pyntsugna, med granen och utställningen som bakgrund. De virkade vinterdrömmarna har sitt upphov bland annat i Tors mormor, hon som inspiratör och en som ”alltid hade något för händerna”. Han berättar så här om sin mormor:

Min mormor lärde sig sy och sticka när hon var fem år. Hon föddes 1905. Familjen levde ett sparsamt liv som statare i landskapet Värmland och jobbade i princip hela tiden alla dagar om året. Det gällde att alltid ”ha någonting för händerna” och inte sitta overksam. Att tillverka kläder, mattor, täcken och redskap var livsnödvändigt. När min mormor blev pensionär var behovet av hemgjorda strumpor och vantar inte lika stort längre. Hon levde då ett bekvämare liv och hade betydligt mer tid att utföra sysslor som inte var direkt nyttobetonade, men hon fortsatte att sticka tröjor, halsdukar, mössor, vantar och sockor. Hon virkade överkast, grytlappar, dukar, gardiner, lakansspetsar. Alltid perfekt, jämnt och fint, utan dragningar. Spetsarna virkades med en virknål som var så tunn att kroken nästan inte syntes.

Varvat pynt i granen, Virkade vinterdrömmar av Tor Cederman. (Foto Tor Cederman)

Jag tror att Tors mormor skulle ha älskat att se den här granen. Jag förstår vad Tor menar när han för sig själv beskriver sin mormor som en symbol för många generationers hårt arbetande kvinnor som i all relativt slitig vardag hittade sätt att förgylla sin tillvaro.

De dukar och grytlappar som vi idag hittar i second handaffärer kostar i princip ingenting har här fått bli verktyg och material för en större helhet; enskilt är de inte så märkvärdiga men hopsatta och stärkta i en – säg 3,5 meter hög gran – bildar de ett fantastiskt mönster, eller hur?

Stärkta grytlappar och dukar som var och en inte gör så mycket väsen av sig – tillsammans gör de skillnad i Tor Cedermans gran. (Foto Tor Cederman)

Och som jag nästan varje år vid den här tiden konstaterar – det finns få som slår Tor Cederman på fingrarna när det kommer till julpynt! Vi delar samma passion för julens alla mäktiga pyntmöjligheter helt enkelt (ja jag älskar också julen om det undgått någon).  Här är lite annat jag skrivit om Tors arbeten genom åren, en strålande konstnär och vän.

The post Virkade vinterdrömmar i Berlin appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

På tisdag 12 januari är det dags för vår femte och sista gäst i denna första omgång av Formfrukost. Det är tidningen Hemslöjd som är inbjuden och vi gästas av dess redaktör Maria Diedrichs. Det har varit en spännande höst med Formfrukostarna, vad roligt med all positiv respons vi fått, ni är många som gillat upplägget, vilket vi är superglada för. Vi arbetar för en ny omgång med frukostar, mer information kommer. Följ oss på facebook!

Och följ gärna med på tisdag! Formfrukost är gratis, men du behöver anmäla din plats, info@formfrukost.se. Scandic Anglais bjuder på frukost och vi bjuder alltså på intervjuer med gäster, frukosten dukas fram från 8.00 och vi börjar prata med vår gäst cirka 8.15.

På tisdag 12 januari gästas Formfrukost av tidningen Hemslöjd, välkommen! (Foto senaste numret av Hemslöjd)

Vår femte gäst har en aktningsvärd ålder, och så här presenterar vi tisdagens aktör: tidningen Hemslöjd grundades 1933 och har under lång tid varit en röst för hemslöjden i Sverige. Sedan omgörningen 2011 har tidningen blivit prisad för både form och innehåll och blivit allt mer välkänd utanför slöjdkretsar i sitt arbete med att beskriva handgjort skapande utifrån traditionella slöjd- och hantverkstekniker.

Vi vill veta mer om tidningens framgångsrika arbete med att skildra samtida slöjdberättelser, vilken roll har slöjden, hantverket och tidningen idag? Vilket klimat verkar de i, hur ser berättelserna ut i framtiden och vilka är dess framtida läsare?

Väl mött på tisdag alltså! Kom, mingla, ät frukost och lyssna på oss, det blir roligt!

The post Formfrukost #5: Tidningen Hemslöjd appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Igår var Formex sista dag för den här gången, temat var Nordic Kicks med sammanfattande i ramsan ”något gammalt nånting nytt, någon lånat, nånting blått, något fått – oj vad jag fångade mycket blåa nyanser märkte jag. Mycket blått, blått och rött, blå-grönt. Men mitt besök den här mässan blev uppdelat och inte så sammanhängande som vanligt. Jag märkte också att jag fastnade i nya sorters montrar eller aktiviteter i år, och det har också att göra med att det fanns fler av dem – prova på, gör själv – i högre grad och en riktigt rolig utveckling.

Något gammalt något nytt…den här bonaden är definitivt ny, och väckte stort intresse från mig och andra – den heter Bienjedalie och är gjord av Jenny Wallmark. Placerad i inspirationsutställningen av Oddbirds. Till höger skymtar också fantastiskt fin keramik från Konsthantverkscentrums anslutna Mia Schnitzler. (Foto Kurbits)

Jag har också lagt märke till att jag numera tenderar att gå runt på mässan lite planlöst och inte lika strukturerat – mycket för att det finns allt fler att prata handgjort skapande med, vilket är rasande trevligt och intressant. Och viktigt! Att få koll på hur branschen ser på det handgjorda, hur marknaden ser ut och framförallt – vad det är vi har framför oss vad gäller just det småskaligt producerade och det handgjorda är nödvändigt. För det är förstås i de environgerna jag rör mig, men det vet ni ju vid det här laget.

Dyeing Craft Lab, Handarbetets Vänners workshops i shiboriteknik var välbesökta och populära under Formexmässan. (Foto Kurbits)

I år tog jag mig iallafall tiden att ta mig runt på föreläsningar och alltså också – workshops! Ett av mässans tydligaste DIY-satsning var Handarbetets Vänners riktigt uppskattade monter Craft Dyeing Lab, med möjlighet att göra sin egen sjal i shiboriteknik. Besökarna fick snällt dra på sig både skyddsrockar och gummihandskar, kladda på med färg, vridningar och doppningar i olika stora kastruller – alla såg ut att njuta högaktningsfullt! Hantverk är så ljuvligt i sitt sätt att totalt engagera dess görare. Handarbetets Vänners personal hade tre workshops varje dag och de gånger jag var där fanns det alltid folk som ville prova på.

Många var dem som var nyfikna på att veta mer om knyt- och vridtekniken från Japan, här visad av experter från Handarbetets Vänner i workshopformatet Dyeing Craft Lab. (Foto Kurbits)

Jag fann det både roligt och intressant att vi var så många i branschen som tog oss tid att slå oss ner, ta in kunskap och prova på något nytt i denna vanligtvis ganska stressade miljö, många journalister har deadlines och många inköpare har bråda dagar med tajt schema bland montrarna. Ändå fanns inte bara en utan flera sådana här stationer, där vi alltså också lite till mans passade på att dra nytta av hantverkskunniga och yrkesskickliga gäster som ville visa oss. Det blev till och med något vi gjorde material på – kolla exempelvis det här roliga klippet som Helena Nord på Mormorsglamour gjorde från montern.

Ytterligare blåa nyanser av keramik, den här samlingen var rolig att hitta, då jag hittade min egen blomkopp som jag dricker kaffe ur varje dag – gjord av Anna Keramik, med verkstad i Arbrå i Hälsingland. Bakom de blommiga kopparna står två av Anna Elzer Oscarsons superspännande vaser i blått, skulpterade i 3D. Hennes sprillans nya kollektion heter Dancing Dune, kolla upp den! (Foto Kurbits)

Entrétorgets inspirationsutställning gjordes i år av gruppen Oddbirds, där de också hade ett mycket tydligt prova-på-tema. Mässans första dag stod folk och band tulpanbuketter för glatta livet, eller, det var snarare med hjälp av Blomsterförbundet, men plocka ihop din bukett, få tips och möjlighet att fråga proffs och lära dig något nytt. Under mässdagarna har ytterligare professionella utövare funnits i inspirationsutställningen, redo att visa, prata och inspirerar.

Nadja Wedin satt i inspirationsutställningen och visade hur hon arbetar med markers och tunn svart penna. Fascinerande och roligt att få se hur hennes välkända mönster växer fram. (Foto Kurbits)

Jag hade turen att träffa Nadja Wedin, så otroligt spännande och roligt! Här sitter hon och arbetar på sitt skisspapper, där hon tillåter sig att testa och låta pennan flyta fritt på papperet. Nadja inspirerade i att brinna för själva tecknandet, att det är där, med pennan och papperet, som magin uppstår ju mer hon håller på. Hennes speciella kännetecken vid det här laget är ju den svarta botten, hennes mönster kommer först och sen njuter hon av att till sist få ”fylla”, det vill säga, göra så att mönstret poppar upp, med hjälp av att göra bakgrunden svart.

Det var ett oerhört spännande möte. Nadja Wedins mönster möter ni bland annat på textilier för Hemtex för närvarande, och hennes egna arbete ser du mer av här. 

Så här såg mässans program ut i inspirationsutställningen, idel duktiga konstnärer och hantverkare på besök hos Oddbirds alltså. (Foto Kurbits)

Också på tema gör det själv var Handarbetets Vänners nya materialsats i yllebroderi, deras mönster och materialsatser från Edna Martin har blivit mycket uppskattade  - nu har de tagit fram hennes mönster Cikon i en yllebroderisats.

Yllebroderi som gör det själv för den hugade. Edna Martins mönster från 60-talet har fått nytt liv med hjälp av Handarbetets Vänner. (Foto Kurbits)

I övrigt hittade jag en mängd keramik, i alla dess former, användningsområden och utseenden. Glasyrerna och bränningsteknikerna ger verkligen olika ingångar till materialet förstås, men mycket japaninfluerat också här. Jag gillade Paradisverkstans monter med de breda penseldragen och den grafiska inslagen.  Färgkombinationen svart och vitt fanns också tydligt i många produkter och utställningar.

Paradisverkstan från Öland med serien Kärl, till och med som lampskärmar! Breda tydliga penseldrag, fint. (Foto Kurbits)

Jag återkommer med fler nedslag i enskilda aktörers montrar, men kan inte låta bli att visa upp lite färgfavoriter. Den här väggen hos Brita Sweden gjorde mig så rasande glad! Stiligt i hampa, både i nyanser och mönster.

I Brita Swedens monter fanns många fina nyheter, bland annat dessa mattor i hampa. (Foto Kurbits)

Jag träffade också Kim Walltin, som driver Future Days, läs mitt inlägg om honom här. Hans fantastiskt fina pappersprodukter skymtade i olika konstellationer i inspirationsutställningarna. Till mässan kom han med detta sidobord, i plåt men med hans karaktäristiska vinklar.

Nytt sidobord från Future Days. Perekt som avlastning för nycklar i hallen, konstaterade vi. Lädret från Tärnsjö minimerar förstås skramlet. (Foto Kurbits)

Flera produkter i samma havsgrön-turkosa nyans fastnade. Bland annat sittpuffen från Aveva design. (Foto Kurbits)

Och de klassiska ljusstakarna från finska Aarikka i ny färg. Företaget har funnits sedan 1954, en hel del kunskap och tradition inom de företagsväggarna. Allt tillverkas fortfarande i fabrik i Helsingfors. (Foto Kurbits)

Rasande stiliga mönster och färgkombinationer också hos textilformgivaren Ulrika Gyllstad. Här det solgula i centrum (favoritfin färg!) men också de grönblå och blå är mycket vackert. (Foto Kurbits)

En svepande och bred överblick med småskalig produktion i fokus, jag gör fler nedslag i enskilda hantverk längre fram. Mitt bestående intryck av Formex anno vår 2016 är att vi allt mer vill ta oss tiden att göra själva, oavsett om vi tillverkar produkter ur materialsatser, eller vill ha ett proffs vid vår sida som visar och leder. Alla föreläsningsprogram som jag besökte var också fullsatta, vilket säger en hel del om vår kunskaps- och inspirationstörst. Lovar gott inför 2016 tycker jag!

Och vill du få mer överblick från mässan tipsar jag gärna om Marias spaning från Nordic Design Collectives front, samt om Stefan Nilssons trendanalys, här.

The post Formex i gör det självets tecken appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Igårkväll öppnade den femte upplagan av Örnsbergsauktionen, det konstnärsdrivna auktionshuset som under åren växt och blivit en viktig instans för samtida konsthantverk och design. I år auktioneras 50-talet föremål ut av 30 utvalda formgivare. Visningen sker under veckan och avslutas med auktion på fredag kväll.

Bakom Örnsbergsautionen ligger formgivarna Fredrik Paulsen, Kristoffer Sundin och Simon Klenell, som 2011 när de drog igång saknade ett sätt att lyfta fram studioproducerat konsthantverk. De bjöd in ett antal kollegor i branschen i första vändan och skapade en auktion i ett ateljékollektiv i Örnsberg. Målet då som nu är att bredda designscenen i Stockholm, och som de säger – att få ett mer inkluderande sätt att se på vad form är och kan vara.

Örnsbergsauktionen öppnade dörrarna till visning igår och själva auktionen hålls på fredag. Ny plats i år! Kägelbanan, Mosebacke. (Foto Örnsbergsauktionen)

Den diskussionen har varit aktuell länge, jag tänker på den seglivade hemvistfrågan inte minst; hur ska scenen se ut och var ska designen bo, men på sistone har jag kommit i kontakt med allt fler frågeställningar som för vem och varför, något  vi också pratade en hel del om med våra gäster under höstens Formfrukostar. Och alldeles nyligt fick jag boken Omforma, ett resultat av den undersökning av designbranschen som pågått i ett år, (missa inte samtalet vid boklanseringen imorgon - spännande!) Så jag gillar branschbreddningen och sättet att värdera, tänka om och tänka nytt.

En ytterligare viktig diskussion som Örnsbergsauktionen sätter fingret på är just gränsdragningen mellan småskalig produktion, handgjort och massproduktion – vad är det vi vill ha och hur får vi fältet kring främst det handgjorda och småskaliga att utvecklas?

Per B Sundberg deltar på Örnsbergsauktionen. Alla verk finns i den digitala katalogen, www.ornsbergsauktionen.se (Foto Örnsbergsauktionen)

Som fenomen har ändå Örnsbergsauktionen fem år på nacken och jag frågade Fredrik Paulson hur utvecklingen av auktionen sett ut, vilket gensvaret varit och vad han tycker att de har åstadkommit;

Första året vi arrangerade auktionen visste vi inte riktigt hur alla formgivare som vi ville ha med skulle ställa sig till frågan. Men alla var väldigt positiva till att någon tog initiativet. Alla vi frågade svarade ja på stående fot. Vi tittar på formgivare som arbetar med egenproduktion. Vi vill visa på en bredd inom området och tycker det är intressant att blanda utövare från olika generationer. Nu hör konstnärer, formgivare och konsthantverkare av sig och vill vara med. Man kan inte söka till auktionen, men vi är nyfikna och har ständigt ögonen öppna för nya medverkade. Vi tittar på på utövare som har ett eget formspråk och som arbetar konsekvent och pushar sitt område framåt.

Jenny Nordbergs skåp ingår i auktionen. (Foto Örnsbergsauktionen)

Dörrarna öppnades alltså till visningen igår och fram till fredag, klockan 19.00 den 12:e äger själva auktionen rum. Ny plats är Kägelbanan, Mosebacke torg . I år samsas både visningen och auktionen på samma ställe, tidigare har utställningen av auktionens verk hållits på annan adress.

Auktion eller inte, gå och se de 30-talet formgivare och konsthantverkare som finns med i utställningen – det är spännande och intressanta namn och verk! Här har jag samlat några av mina favoriter – mycket med fokus på keramik och möbler upptäckte jag. Och vill du inte vara på plats finns allt att se på nätet förstås, katalogen med alla utställda verk hittar du här. 

Keramik av Hilda Hellström… (Foto Örnsbergsauktionen)

…och Frida Fjellman. Två samtida begåvade keramiker som det händer mycket kring just nu – superkul! (Foto Örnsbergsauktionen)

Thomas Lissert som varit aktuell med både utställningar och egen studio under hösten. (Foto Örnsbergsauktionen)

Åsa Jungnelius. (Foto Örnsbergsauktionen)

Anton Alvarez. (Foto Örnsbergsauktionen)

The post Femte Örnsbergsauktionen är öppnad! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Det må vara i grevens tid, men ytterligare ett par dagar återstår av den pågående utställningen med Bea Szenfelds spännande pappersvärld på Vandalorum, center för konst och design, i Värnamo. Hennes pappersskulpturer väcker beundran och engagemang varhelst de visas, och hon har varit mycket i ropet i en rad spännande sammanhang på sistone. Helt för hand arbetar Bea noggrant, metodiskt, kreativt och energikrävande.

Tillsammans med sina medarbetare i ateljén skapar hon magi byggt på tålamod och en idé om att allt handgjort har ett liv som inte går att återskapa maskinellt.

Bea Szenfeld bland sina magiska pappersrundlar, vikta, klippta, limmade, dubblerade, mångdubblerade former. Alla moduler är hopsatta och framtagna av henne själv och utförda för hand av medhjälpare i hennes ateljé. (Foto Carl Thorhorg Söderberg agentur)

På Vandalorum visar hon främst sina arbeten i vitt papper och det fram till söndag. Då firas det å andra sidan med finissage – och med en lunchföreläsning och ett spännande samtal mellan Bea själv och Handarbetets Vänners vd, Lotta Ahlvar. De pratar enligt programmet om banbrytande möten mellan samtidskonst, hantverk och textil.

”Att göra för hand är en av mina drivkrafter” säger Bea. Verket heter Haute Papier och är från 2013, och visas nu och fram till söndag på Vandalorum i Värnamo. (Foto Joel Rhodin)

Jag hade förmånen att träffa Bea i höstas, då hon precis varit i Värnamo och invigt utställningen, jag intervjuade henne till en artikel och hon berättade att hon var väldigt nöjd både med utställningen och platsen. Det var oerhört rolig, intressant och givande att prata med henne,  att höra henne berätta om sin arbetsmetod. Jag skrev bland annat så här efter vårt möte:

Hennes entusiasm över det handgjorda sättet att arbeta, vad materialet tillför och vad papperet har för utvecklingsmöjligheter är enorm och smittande. Det känns som att hon har hittat sin nisch. Samtidigt är hon förvånansvärt ensam, hon har arbetat länge och det är få som tagit efter henne. Hon menar att det har med hennes drivkraft kring hantverket att göra. Ingen orkar ta efter: ”Jag använder mig av enkla tekniker och material. Jag gör  väldigt enkla saker, samtidigt som projekten är avancerade, inga rundlar ser likadana ut, inga vikningar är desamma. Det gör det svårt att kopiera. Det går inte att göra på annat sätt än för hand, och det finns ingen som vill göra det förutom jag tänker jag”.

Japp, det är något magiskt över det handgjorda tänker jag. Det var också tydligt i Beas mycket uppskattade verk som ingick i höstens stora succé Utopian Bodies på Liljevalchs, ett av de slående verken ser ut så här;

MINI MIKI 2015. Verk gjort till Utopian Bodies och temat Motstånd och skönhet. (Foto Mattias Lindbäck)

På Vandalorum är det främst fokus på det vita papperet, i all sin enkelhet i nyans må vara, men oerhört skickligt vikt, böjt, skuret, limmat och klippt. Och mångdubblerat upprepat. Ofta är hennes verk gjorda för att bäras eller vara i rörelse. Bea Szenfeld har ju ett gediget förflutet i modebranschen med tidigare egna kollektioner, något som märks i hennes sätt att göra verken skulpturala, men ändå som sagt, bärbara.

Artisten Laleh i en av Bea Szenfelds verk, Haute Papier, 2013. (Foto Rickard L Eriksson)

Kolla in resten av hennes utställning på Vandalorum här. Och mer om Bea Szenfeld finns här, mer info om hennes kollektioner, hennes tidigare arbeten och hur hon är representerad.  Och har du möjlighet finns hon alltså på plats för föreläsning och samtal i utställningen i Värnamo på söndag, se mer här!

Haute Papier, 2013. Bea Szenfeld, just nu på Vandalorum. (Foto Joel Rhodin) 

The post Finissage! Bea Szenfeld på Vandalorum appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Förra veckan öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus på Hallwylska museet. Det är en utställning som rör sig under hela 1900-talet, genom ögonen på Ellen Keys ideal, idéer och bitvis samtid. Alla ni som varit på Hallwylska palatset vet att det ju i mångt och mycket är tvärtemot nästintill det som Ellen Key förespråkade, ljus, luft, möbler med funktion, och inte minst – hennes tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Där von Hallwyls representerar det besuttna borgerskapet står Key för något modernt och framtida.

Ellen Key säger det som det är…i den nyligen öppnade utställningen Skönhet för alla i nytt ljus, på Hallwylska museet i Stockholm. (Foto Kurbits)

Detta är utgångspunkten i en fin utställning som tydligt rör sig genom historien i avgränsande rum, mitt i palatset. Här har man byggt upp Ellen Keys Strand i det första rummet, och gör nedslag i den engelska Arts&Crafts-rörelsen och Karin och Carl Larssons Sundborn för att så småningom landa i ideal kring DIY och hur vi ser på dessa ljusa och fräscha ideal idag.

Vem är det som gör själv, varför gör vi så och hur ser det ut när vi gör det? Detta är frågor som vi alla besvarar i det sista rummet – för jepp, både Kurbits och min bok är med i utställningen!

Inlägg från Kurbits representerar i utställningen DIY-kulturen och hantverket så som det diskuteras och visas i samtiden. Mina inlägg med Ulrika Roslund Svensson, Återbrukshyttan och Tor Cederman ingår. (Foto Kurbits)

Ellen Key formulerade tankarna om vardagens skönhet i Skönhet för alla, den publicerades i Studentföreningen Verdandis skriftserie 1899 i en tid då folket skulle fostras i god smak, skönhet i hemmet blev ett viktigt redskap i kampen för ett bättre samhälle. Skriften kom att bli rättesnöre för dessa nya ideal och diskuterar inte bara hemmets inredning, utan också bostadsfrågan, kvinnornas och barnens situation.

Skönhet för alla i nytt ljus gör nedslag i vad Ellen Key ansåg riktigt och modernt, Arts&Craftsrörelsen såg hon som samtida och framtida utifrån estetik och moderna stilideal  men också i ett samband mellan skönhet och godhet, form och funktion, liksom makarna Larssons Sundborn, som också var förebilder för modernt inredningsideal.

Mönstervärldar från bland annat William Morris tapeter från Engelska Tapetmagasinet, Ellen Key inspirerades mycket av brittiska Arts&Craftsrörelsen. (Foto Kurbits)

Ellen Key hade en stark samtida röst, och i utställningen har man tagit fasta på den – det är nästan vad jag gillar bäst – citaten och hennes tips går som en röd tråd. De välfyllda utställningsrummen känns ombonade och inbodda med en Keysk anda.

Ellen tipsar. Fixa stilen med färg – något som lätt skulle kunna ingå i vilken samtida inredningstidning som helst, eller hur? (Foto Kurbits)

Utställningen är insprängd mitt i ett antal rum i fil i det Hallwylska palatset, mitt emot korridoren av utställningsrum tronar Wilhelmina von Hallwyls sovrum om jag inte minns helt fel. Det gör utställningen till en riktig rolig och intressant stilkrock, något som förstås är hela utställningens idé.

Förmaket till utställningen består exempelvis av ett Norrgavelmöblemang, vilket ger en vink om vad som komma skall, och väl inne i utställningsrummen blir det krockarna som blir behållningen. Eftersom de av utrymmesskäl renodlats och dragits till sin spets förstås.

Karin och Carl Larssons rum, med möblemang inlånat från Sundborn, för att förtydliga Ellen Keys tankar om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle och att den utvecklingen började i hemmet. (Foto Kurbits)

Det är alltså rösten från Key som är sammanhållande i utställningen, här har man också kompletterat med andra röster – nutida konstnärer och forskare har fått kommentera det nya ljuset, det som alltså har med vår samtid att göra. Hur står sig Ellen Keys tankar idag? Det är intressanta ingångar som också finns att läsa i utställningen.

Och det är också där vi landar i utställningens sista rum där Catti Brandelius video Ellen Key och citat ur Fredrik Lindströms och Henrik Schyfferts föreställning Ljust och fräscht sätter stämningen.

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär finns med, liksom möbler från formgivarna Lith Lith Lundin. (Foto Kurbits)

Delar ur Kristina Schultz Lindbergs verk 100 dagar av behov och begär syns i utställningen, där hon tillverkat allt som hon och hennes familj behöver, jag skrev om det häromdagen. Liksom möbeltillverkarna Lith Lith Lundin, som gör riktigt lokalt och hållbart producerade möbler. Även keramikern Kenneth Williamsson är med i utställningen med sitt kärl ur en finservis för ett äldreboende för tidigare hemlösa.

Kurbits och Gerillaslöjdens hörn, i förgrunden Kennet Williamssons fina keramik. (Foto Kurbits)

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert säger som det är…ur föreställningen Ljust och fräscht. (Foto Kurbits)

Hallwylska knyter alltså ihop säcken kring Skönhet för alla med nya ingångar i samtida exempel:

I utställningens sista rum, nutiden, tas dagsaktuella frågor i ämnet upp som knyter an till dem vid sekelskiftet 1900. Det Hallwylska palatset representerar ett äldre stilideal, 1880-talets tongivande esteter uttryckte intresse för det besuttna borgerskapet. Det äldre stilidealet står i bjärt kontrast till Ellen Key och tankarna om ett nytt socialt och demokratiskt samhälle.

Det är roligt att få vara med i ett sådant sammanhang, diskussionerna om samtida stilideal och samhällsideal ser olika ut, kontrasterna mellan 1800-talets borgerskap, 1900-talets modernisering av hemmet och 2000-talets vurm för DIY och hantverk med personlig känsla och stil är stora. Skönhet för alla i nytt ljus finns att se på Hallwylska museet fram till 30 april, läs mer om utställningen här.

Ett utdrag ur kapitlet om DIY finns med, ur min bok Gerillaslöjd, garngraffiti, DIY och den handgjorda revolutionen. (Foto Kurbits)

The post Skönhet för alla i nytt ljus med Kurbits appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I veckan som gick fick jag och Stefan Nilsson möta  Berndt Arell, överintendent på Nationalmuseum, först ut i vår andra omgång av Form&frukost. Det var ett samtal om museets roll, om deras verksamhet som utflyttade, då ju museet renoveras ytterligare ett par år. Nationalmuseum Design finns ju inhyst på Kulturhuset i Stockholm och något vi också kom att prata om var den exploderande och nytänkande smyckekonstscenen.

Mycket har verkligen hänt inom det området de senaste åren, en genre med undersökande, experimenterande och mycket starka uttryck. Ofta ledda av kvinnliga aktörer.

Märta Mattsson, brosch 2014. Ingår i Nationalmuseet Designs Open Space – Mind Maps. (Foto Märta Mattsson)

Det gör att jag blev påmind om att tipsa om den stora smyckekonstsatsning som pågår i Stockholm just nu – och har så gjort sedan mars – och fram här under fortsättningen av våren in i maj i vissa fall. Projektet Smyckekonst 2016 utgör som Berndt Arell uttryckte det en ”unik rapport om vad smyckekonst är idag, om konstnärliga uttryck som är en del av den samtida diskussionen”. Och utställningsplatserna är på en rad olika ställen.

Body Armor, Åsa Lockner på Livrustkammaren just nu. Ingår i projekt Smyckekonst 2016. (Foto Åsa Lockner)

Nationalmuseets egen satsning på genren heter Open Space – Mind Maps, där 30 samtida smyckekonstnärer visar verk som speglar genren just nu. Inte mindre än 160 objekt finns på plats och föremålen representeras av svenska och internationella konstnärer. Läs mer om utställningens deltagande här.

Aud sharlotte Ho Sook Sindings verk Jane till vänster, halsband. Mirei Takeuchi, Glücklicher Verlust, brosch, till höger. Båda verken på Nationalmuseum. (Foto konstnärerna)

Smyckekonst av Catarina Hällzon, Svenskt Tenn till imorgon söndag. (Foto Svenskt Tenn)

Här är vad som återstår att se:

• Open Space – Mind Maps, Nationalmuseum Design tom 15 maj
• Icon, Helena Sandström, Nationalmuseum Konstakademin tom 15 maj
• Dödligt vackert, Märta Mattsson, Thielska galleriet, tom 15 maj
• Closer, closer, closed, Åsa Skogberg, Millesgården, tom 10 april
• Body armor, Åsa Lockner, Livrustkammaren, tom 10 april
• Trädgårdar, sju broscher av Christer Jonsson, Sven-Harrys konstmuseum, tom 10 april
• Smyckekonst på Svenskt Tenn,  Yasar Aydin, MURKY, Sarah Hurtigkarl, Sofia Eriksson, Hanna Hedman, Märta Mattsson, Karin Roy Andersson, Ingrid Bärndal, Catarina Hällzon, Hanna Liljenberg, Annika Pettersson, Helena Sandström, Mia Larsson, tom 10 april
• Smyckekonst från Designinstitutet i Lahtis, Finlandsinstitutet, tom 11 maj
• Lod trädgård / Photo Booth, Klara Eriksson, Petronella Eriksson, Erik Tidäng, Pernilla Sylwan, Tobias Birgersson, Lena-Stina Jerström, Christian Habetzeder, Maki Okamoto, Galleri Lod, tom 7 maj
• Made by: And friends, Kino ett projekt av Beatrice Brovia och Nicolas Cheng samt smycken och objekt av Agnieszka Knap, Åsa Lockner och David Taylor, Made by, 21-23 april

Och här har du hela satsningen, Smyckekonst 2016 samlad på en karta, så fiffigt. Adresser och förteckning över utställningsplatserna hittar du här.

Cikada, brosch. Märta Mattsson, också på Thielska Galleriet just nu. (Foto Märta Mattsson)

Tarja Tuupanen, halsband. Ingår i Nationalmuseums utställning just nu. (Foto Tarja Tuupanen)

Eun Mi Chun, halsband. I Open Space – Mind Maps just nu. (Foto Mirei Takeuschi)

Karin Roy Andersson, smycken på Svenskt Tenn. (Foto Svenskt Tenn)

Broschen i inläggets topp: Ketli Tiitsar, Brooch I från serien ”Nature Morte. Skeleton”, 2015. Tillhör Röhsska museet. Foto Dénes Farkas och verket finns just nu att se i utställningen Open Space – Mind Maps på Nationalmuseum Design. 

The post Smyckekonst 2016 – pågår fortfarande! appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

Här är ett tips till alla er som är intresserade av hemslöjdshistoria. Ikväll handlar det om Lilli Zickerman, hemslöjdsrörelsens grundare och grundaren av Föreningen för Svensk Hemslöjd i ett föredrag i butiken Svensk Hemslöjd i Stockholm. Lokalhistorikern Claes Ruderstam håller föredrag om Lilli Zickermans liv i Vittsjö, där hon verkade i en konstnärskollektiv anda.

Lilli Zickerman var länge en driftig och karismatisk förgrundsgestalt inom vår förening och kom att bo och verka mer än 40 år i Vittsjö. År som hon kom att göra stora avtryck inom den hemslöjdsrörelse hon formade.  År av sprudlande aktivitet, då hon även knöt till sig en rad kulturpersonligheter till den lilla byn i norra Skåne, Märta-Måås Fjetterström bland andra.

Hemslöjdens grundare, Lilli Zickerman (1858-1949), tillika Svensk Hemslöjds förgrundsgestalt när det begav sig, 1899.

Hör Claes Ruderstam berätta mer, 18.00 på Svensk Hemslöjd, Norrlandsgatan 20 i Stockholm. Läs mer här och anmäl dig via info@svenskhemslojd.com. (föredraget är gratis).

Läs gärna mitt inlägg från hemslöjdens 100-årsjubileum, där Föreningen för Svensk Hemslöjd gjorde en superfin utställning på Waldemarsudde som hette Lilli och Prinsen, se här!  Och bilden inläggets topp är från Lilli Zickermans digra arbete att samla in föremål och dokumentera hemslöjd från landet. Föremålen fotades och handkolorerades.

 

 

 

 

The post En kväll om Lilli Zickerman appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.

I veckan passerade jag Blås&Knåda i Stockholm och kunde därför få möjlighet att se Eva Zethraeus fantastiska arbeten igen. Jag var och hälsade på henne i hennes ateljé förra året, se här, och det var ett så intressant möte. Hon arbetar så hängivet och samtidigt så experimentellt, det gör mig nyfiken. Drivkraften i att undersöka, testa nytt och i och med det inte vara säker på vart man hamnar eller hur resultatet blir, i kombination med en stark önskan om att uttrycka och förmedla, att få till något resultat så att säga. Alltid spännande balansgång tycker jag.

En stor och varierad skara verk som med sina organiska former väcker associationer åt alla möjliga håll. Eva Zethraeus arbeten i porslinslera är fantastiskt vackra, spännande och välgjorda. (Foto Kurbits)

Eva Zethraeus har det också i dessa verk, hon arbetar vidare med sin porslinslera som hon drejar och sätter ihop, här med detaljer i platina, koppar och platinadekal läser jag på att det är. Som vanligt i sitt arbete är hon noggrann, metodisk verken byggs upp långsamt, Eva arbetar parallellt med verk samtidigt, låter dem vila och tar upp arbetet igen.

Platinum Tipped Cluster, Eva Zethraeus i Inre natur just nu på Blås&Knåda. (Foto Kurbits)

Det gör också att hennes undersökande är pågående, experimenterandes former hämtar hon från naturen och universum, tidigare mycket med fokus på koraller, kristaller, fröer, och just nu även Fibonacci-sekvenser som relateras till det gyllene snittet. Superspännande referensramar med materialet porslin och keramikerns ingång i det taktila, eller tredimensionella, skulpturala tänker jag.

Det är inte bara formerna i allt sitt organiska uttryck som fascinerar, utan också Evas färger, vi pratade en hel del om det när vi sågs förra året minns jag, det är intressant och lite plågsam process berättade hon, då mycket också kan gå fel.  Hennes sätt att glasera är väl utprovat, hon är metodisk i sitt utforskande och får med hjälp av noggranna blandningar fram de mest magiska färger. Hennes sätt att arbeta har förfinats genom åren, hon behärskar materialet till fullo och röner stor uppmärksamhet för utförandet, formerna och inte minst färgerna här hemma och internationellt.

Verket Orange Specked Gherkin av Eva Zethraeus. (Foto Kurbits)

De blågrönaturkosa nyanserna kännetecknar hennes verk och det är spännande att följa skiftningarna, speciellt den soliga dag jag besökte galleriet – verken bjöd på en riktig swow, med sina skiftningar och också med inblandningen av platina  och koppar här och där.

Blir du nyfiken på hur hon arbetar? Här är en superfin film från hennes ateljé på Konstepidemin i Göteborg, där inte bara Eva berättar om sitt arbete utan också visar en hel del.

Utställningen Inre natur pågår fram till 27 april, gå och se om du har möjlighet!

Small Yellow Cone, Eva Zethraeus på Blås&Knåda just nu. (Foto Kurbits)

Platinum Tipped Bulb, Eva Zethraeus. (Foto Kurbits)

The post Gå&se! Inre natur av Eva Zethraeus appeared first on Kurbits - din slöjdkompis i inredningsvärlden.